Det är så mycket som är fel.
Eller förvirrande.
Eller så fint att det nästan gör ont att tänka på.
Jul.
Så otroligt vackert.
Familj.
En så underbar familj att jag njuter av att vara hemma. Känner de där känslorna bara de kan ge.
kärlek, uppgivenhet, lycka, glädje, otrolig gemenskap och tillhörande.
Bo.
Jag har någonstans att bo.
Vänner.
Jag har så otroligt många fina människor i mitt liv.
Så fina att jag när jag är med dem inte kan tänka mig något bättre någonstans.
Så fina att jag faktiskt vet att jag kan vara lycklig.
Så förtvivlad över att alla dessa känslor inte är något konkret att ta på eller spara där jag kan se dem. Något jag kan ha kvar och vara säker på.
Arg på mig själv för att jag blivit den jag är.
Ilska.
Arg, så arg. Hela tiden arg utan att veta varför.
Utan att vilja vara det.
Förvirring och förtvivlan.
Förbjudna känslor i mörka miljöer.
Förbjuden längtan och tankar som inte borde finnas, men måste tänkas och begrundas.
Snö. Kopiösa, ofattbara mängder härlig snö som bara måste njutas av och fröjdas över.
Framtid.
Gud denna framtid. Ja den kommer så sakta mot mig, men vad ska den bli och hur ska jag skapa den rätt? Hur kan vi alla ha detta ansvar?
ork.
Att orka.
Att leva med att försöka att inte tänka i de banor som faller mig så naturliga.
Att försöka leva på ytan av det hav som är mina känslor av otrolig kärlek varvad med djupaste förtvivlan.
Att se framåt utan att planera för mycket. Att njuta av det förflutna utan att sakna.
Att hoppas utan att slås ner av nederlag, att försöka att lära mig att vara som de andra.
kanske en dag.
söndag 26 december 2010
måndag 13 december 2010
kväll
Inatt regnar det stjärnor över jordavalvet.
Jag sitter med ryggen mot fönstret och borde ha pluggat för längesedan.
Minns hur fint det var att stå med ansiktet mot den vinterkalla himlen med mamma tryckt mot örat i telefonen och bara andas vattenånga mot oändligheten.
Hur vackert kyla är, hur vackert vintersverige är. Hur vackra stjrnorna tindra.
Och jag fick tre stjärnfall, trots min korta tid ute, trots tvånget att gå in som jag sedan inte levde upp till.
Jag har andra tankar ikväll.
Hur glad jag är att jag har Dig.
Hur ledsen jag är att jag ska flytta.
Hur less jag är på mig.
Hur gott det är att ha en jacka som luktar hemmahemma
Vilken panik jag har över att jag inte kan göra allting rätt
för er.
Ni förtjänar ju så otroligt mycket bättre.
allihopa.
Den oändliga ångesten över att göra er besvikna, att känna att jag inte räcker till ens i närheten trots att ni aldrig skulle våga drömma om att knna så.
Jag vill ju bara vara perfekt för er.
Hur glad jag är att du torkar mina tårar.
Varje gång.
Fortfarande min älskade.
Vilka fina ord du ger mig när jag behöver dem.
Minen av allt det fina.
Längtan till julen och oro över att dne så snart är här.
Tänk om jag inte hinner med att känna.
Glädjen i att tända det första ljuset. och det andra, och det tredje.
Glädjen i att allt ör vackert.
Smaken av ett paraply av knäck.
Gud nu måste jag plugga.
Jag sitter med ryggen mot fönstret och borde ha pluggat för längesedan.
Minns hur fint det var att stå med ansiktet mot den vinterkalla himlen med mamma tryckt mot örat i telefonen och bara andas vattenånga mot oändligheten.
Hur vackert kyla är, hur vackert vintersverige är. Hur vackra stjrnorna tindra.
Och jag fick tre stjärnfall, trots min korta tid ute, trots tvånget att gå in som jag sedan inte levde upp till.
Jag har andra tankar ikväll.
Hur glad jag är att jag har Dig.
Hur ledsen jag är att jag ska flytta.
Hur less jag är på mig.
Hur gott det är att ha en jacka som luktar hemmahemma
Vilken panik jag har över att jag inte kan göra allting rätt
för er.
Ni förtjänar ju så otroligt mycket bättre.
allihopa.
Den oändliga ångesten över att göra er besvikna, att känna att jag inte räcker till ens i närheten trots att ni aldrig skulle våga drömma om att knna så.
Jag vill ju bara vara perfekt för er.
Hur glad jag är att du torkar mina tårar.
Varje gång.
Fortfarande min älskade.
Vilka fina ord du ger mig när jag behöver dem.
Minen av allt det fina.
Längtan till julen och oro över att dne så snart är här.
Tänk om jag inte hinner med att känna.
Glädjen i att tända det första ljuset. och det andra, och det tredje.
Glädjen i att allt ör vackert.
Smaken av ett paraply av knäck.
Gud nu måste jag plugga.
torsdag 9 december 2010
om hur det blev
När jag kom hit till den nya staden för bara fem månader sedan var jag vilsen, rädd och blyg.
Jag skulle börja om - igen.
Jag skulle flytta in med en främling på osäkra grunder och trots vad alla sade hade jag inte hittat ett gäng bästa kompisar redan första veckan i skolan.
Inte ens första månaden.
Jag tyckte att sten var ju inte så kul och klassen inte så rolig och jag var blyg blyg blyg så fort min roomie var hemma.
och hur blev det?
Med resultatet i handen.
Ja, sten är ju inte så kul, men vatten är intressant och lockar mig ändå.
Inga jobb finns väl direkt att hitta (trots att det var anledningen att jag sökte) men jag känner mig så hemma.
Lägenheten. Där jag känner mig hemma på ett sätt jag inte gjort sen gävle. (jag flyttar härifrån om två veckor)
Roomien, som jag fortfarande inte vet vad han tycker om mig, men som jag trivs så bra med.
Klassen. Så fin, så fantastisk, så härlig och så underbar att det inte spelar någon roll om jag blir arbetslös resten av mitt liv, bara jag får vara här med dem.
Klassen, där jag ännu inte har någon själsfrände, någon tedrickare eller bff, men där jag har så roligt och så fint att man kan ju bara bli glad.
Plugget, för första gången den här terminen interessant.
Och nästa termin, nästan lika oklar som min förra, men här är fint.
Livet börjar bli fint.
Om jag nu bara hittar en bostad kanske livet kan bli riktigt bra här.
äntligen
Jag skulle börja om - igen.
Jag skulle flytta in med en främling på osäkra grunder och trots vad alla sade hade jag inte hittat ett gäng bästa kompisar redan första veckan i skolan.
Inte ens första månaden.
Jag tyckte att sten var ju inte så kul och klassen inte så rolig och jag var blyg blyg blyg så fort min roomie var hemma.
och hur blev det?
Med resultatet i handen.
Ja, sten är ju inte så kul, men vatten är intressant och lockar mig ändå.
Inga jobb finns väl direkt att hitta (trots att det var anledningen att jag sökte) men jag känner mig så hemma.
Lägenheten. Där jag känner mig hemma på ett sätt jag inte gjort sen gävle. (jag flyttar härifrån om två veckor)
Roomien, som jag fortfarande inte vet vad han tycker om mig, men som jag trivs så bra med.
Klassen. Så fin, så fantastisk, så härlig och så underbar att det inte spelar någon roll om jag blir arbetslös resten av mitt liv, bara jag får vara här med dem.
Klassen, där jag ännu inte har någon själsfrände, någon tedrickare eller bff, men där jag har så roligt och så fint att man kan ju bara bli glad.
Plugget, för första gången den här terminen interessant.
Och nästa termin, nästan lika oklar som min förra, men här är fint.
Livet börjar bli fint.
Om jag nu bara hittar en bostad kanske livet kan bli riktigt bra här.
äntligen
onsdag 8 december 2010
onsdag.
Idag när jag vaknade låg jag i en hel timme och önskade att en kopp te vänligen skulle kunna fixa sig själv och sedan ta sig timm mitt rum. Det var allt jag ville ha i hela världen, en kopp te.
Och tyvär skakade jag själv aldeles för mycket för att ta mig till köket.
Sen ringde alarmet på min mobil.
Och jag ignorerade det.
Nio minuter senare ringde det igen.
Och jag ignorerade det.
Sen ringde det igen, fem gånger, och jag ignorerade det och bestämde mig för att jag nog inte ville eller kunde gå till skolan idag.
Några alarm efter det första tre beslutade jag mig ändå för att fixa den där koppen te, och upptckte att om jag bara drack den, och sen duscade, så skulle jag nog hinna till skolan ändå.
och där var jag, 40 minuter senare och nästan i tid.
Och igårkväll var jag lycklig.
För jag har fina, roliga, underbara klasskamrater, för att vin är gott och för att det är underbart att dansa. För att nostalgimusik är kul att lyssna på och för att jag har väldens bästa mamma som skickar mig täckbyxor i vinterkylan.
För att jag har ett så fint liv.
Det är viktigt att jag kommer ihåg det de dagar det inte alltid är så lätt att vara glad.
Och tyvär skakade jag själv aldeles för mycket för att ta mig till köket.
Sen ringde alarmet på min mobil.
Och jag ignorerade det.
Nio minuter senare ringde det igen.
Och jag ignorerade det.
Sen ringde det igen, fem gånger, och jag ignorerade det och bestämde mig för att jag nog inte ville eller kunde gå till skolan idag.
Några alarm efter det första tre beslutade jag mig ändå för att fixa den där koppen te, och upptckte att om jag bara drack den, och sen duscade, så skulle jag nog hinna till skolan ändå.
och där var jag, 40 minuter senare och nästan i tid.
Och igårkväll var jag lycklig.
För jag har fina, roliga, underbara klasskamrater, för att vin är gott och för att det är underbart att dansa. För att nostalgimusik är kul att lyssna på och för att jag har väldens bästa mamma som skickar mig täckbyxor i vinterkylan.
För att jag har ett så fint liv.
Det är viktigt att jag kommer ihåg det de dagar det inte alltid är så lätt att vara glad.
lördag 4 december 2010
sanning
Jag har alltid drömt om den där personen som ska svepa in som en sommarvind och rädda mig/hjälpa mig/göra livet bättre och fint att leva.
Blir lite ledsen/glad när jag inser att jag har allt det där fina som man behöver i ett liv och den enda som faktiskt kan hjälpa mig är jag.
Förlorar hoppet lite när jag inser att min hjärna aldrig kommer att fixa sig.
Rynkar ögonbrynen och fortsätter envist att kämpa.
Trots att det är hopplöst och jag har gett upp femtiotusen gånger och livet är trist och tråkigt och ändlöst svart fast ändå det vackraste jag vet och värt och den enda chans man har.
Blir lite ledsen/glad när jag inser att jag har allt det där fina som man behöver i ett liv och den enda som faktiskt kan hjälpa mig är jag.
Förlorar hoppet lite när jag inser att min hjärna aldrig kommer att fixa sig.
Rynkar ögonbrynen och fortsätter envist att kämpa.
Trots att det är hopplöst och jag har gett upp femtiotusen gånger och livet är trist och tråkigt och ändlöst svart fast ändå det vackraste jag vet och värt och den enda chans man har.
fredag 5 november 2010
klockan 2 på natten
är tiden du tänker över ditt liv och önskar att du hade någon att ringa om du bara ville ta en kopp te.
också tiden på dygnet du oftast lovar dig själv att aldrig, aldrig dricka mjölk igen
också tiden på dygnet du oftast lovar dig själv att aldrig, aldrig dricka mjölk igen
måndag 1 november 2010
Läste just ett mail från en gammal vän. en nygammal vän.
Vi två gjorde en fantastisk resa tillsammans, träffades på en fantastisk fest, sågs några gånger och sen tog det slut.
För jag flyttade.
Jag försvann och hon försökte nå mig på en adress jag inte hade och vi gled ifrån varandra av tiden. Nu hittade jag ett mail jag inte läst förut, ett vackert och fint mail och jag svarade fast det var försent.
För när ska vi ses nu?
Hur många kvällar kan jag ta tunnelbanan till hennes kök och hur lätt är det att träffas när vi bor i olika städer?
Jag ville aldrig egentligen flytta ifrån hufhudstaden men gjorde det för kärleken och jag vet ännu inte omjag gjorde det rätta.
Min kärlek har jag ju. Och honom skulle jag aldrig vilja leva utan, men jag lever ändå själv och lågt borta och det mesta är fortfarande nytt och skrämmande här.
och jag har haft den. sämsta. veckan.
Festivalvecka med klassen:
Måndag: teknologernas tentafest och vi i KGB smiter in. Fina vänner, rolig dans. Sen tråk tråk tråk och hem tidigt för min del.
Tisdag: Hemma hela dagen och har tråååkgt.
Onsdag: Vi åker på över-dagen-kryssning och jag har verkligen jättekul. Fin dag Fina kvällen. Jag har verklgen jätte- jätteroligt.
Tills jag vid halv ett trampar snett med foten och allt bara gör jätteont och jag får panik och flyr fältet. Är grymt elak mot några snälla personer som försöker hjälpa mig för jag är mest chockad och vill vara ifred.
Går haltandes hem i natten med en nyvunnen vän.
Torsdag: Tar mig till köket men inte längre, min fot gör så fruktansvärt ont.
skulle tvättat, städat och pluggat men det kan man ju bara glömma nu.
Is på foten och sen halta till vårdcentralen en bot bort.
Röntga? tycker sköterskan och skickar en ledsen annka på en buss till stan där hon går typ två km och sitter tre timmar för att få reda på att "jaha, på fyllan, jamen då kan du ju skylla dig själv, inte har du brutit något, men ta det lugnt ett tag så går det över".
kommer hem, trött, ledsen, ensam. Det första som händer är att en propp går. Ringa pojkvän, klättra på stolar, byta proppar.
Klassen är ute och har kul utan mig för jag kan inte gå.
Jag har ingen mat hemma.
Mr Roomie ar hängt tvätt över hela badkaret så jag kan inte duscha.
Fredag: Missar bussen det första som händer på morgonen, kommer sent till skolan. Har tråkigt resten av dagen. Alla klasskompisaran åker bort över helgen.
Lördag: spenderar dagen med plugg, Inte det roligaste.
Karln kommer förbi och det blir jag glad över, vi drar till ett par kompisar och jag har en trevlig kväll.
Söndag: Världens finaste karl åker ifrån mig, jag måste plugga, och jag får reda på att jag blir utkickad ur rummet i januari. Nästa år har jag alltså ingenstans att bo.
Kul vecka.
Idag har jag upptäckt att min cyckel har punka och därmed hinner jag typ inte med något av det jag hade planerat att göra imorgon. Men annars är ju livet skoj.
Vi två gjorde en fantastisk resa tillsammans, träffades på en fantastisk fest, sågs några gånger och sen tog det slut.
För jag flyttade.
Jag försvann och hon försökte nå mig på en adress jag inte hade och vi gled ifrån varandra av tiden. Nu hittade jag ett mail jag inte läst förut, ett vackert och fint mail och jag svarade fast det var försent.
För när ska vi ses nu?
Hur många kvällar kan jag ta tunnelbanan till hennes kök och hur lätt är det att träffas när vi bor i olika städer?
Jag ville aldrig egentligen flytta ifrån hufhudstaden men gjorde det för kärleken och jag vet ännu inte omjag gjorde det rätta.
Min kärlek har jag ju. Och honom skulle jag aldrig vilja leva utan, men jag lever ändå själv och lågt borta och det mesta är fortfarande nytt och skrämmande här.
och jag har haft den. sämsta. veckan.
Festivalvecka med klassen:
Måndag: teknologernas tentafest och vi i KGB smiter in. Fina vänner, rolig dans. Sen tråk tråk tråk och hem tidigt för min del.
Tisdag: Hemma hela dagen och har tråååkgt.
Onsdag: Vi åker på över-dagen-kryssning och jag har verkligen jättekul. Fin dag Fina kvällen. Jag har verklgen jätte- jätteroligt.
Tills jag vid halv ett trampar snett med foten och allt bara gör jätteont och jag får panik och flyr fältet. Är grymt elak mot några snälla personer som försöker hjälpa mig för jag är mest chockad och vill vara ifred.
Går haltandes hem i natten med en nyvunnen vän.
Torsdag: Tar mig till köket men inte längre, min fot gör så fruktansvärt ont.
skulle tvättat, städat och pluggat men det kan man ju bara glömma nu.
Is på foten och sen halta till vårdcentralen en bot bort.
Röntga? tycker sköterskan och skickar en ledsen annka på en buss till stan där hon går typ två km och sitter tre timmar för att få reda på att "jaha, på fyllan, jamen då kan du ju skylla dig själv, inte har du brutit något, men ta det lugnt ett tag så går det över".
kommer hem, trött, ledsen, ensam. Det första som händer är att en propp går. Ringa pojkvän, klättra på stolar, byta proppar.
Klassen är ute och har kul utan mig för jag kan inte gå.
Jag har ingen mat hemma.
Mr Roomie ar hängt tvätt över hela badkaret så jag kan inte duscha.
Fredag: Missar bussen det första som händer på morgonen, kommer sent till skolan. Har tråkigt resten av dagen. Alla klasskompisaran åker bort över helgen.
Lördag: spenderar dagen med plugg, Inte det roligaste.
Karln kommer förbi och det blir jag glad över, vi drar till ett par kompisar och jag har en trevlig kväll.
Söndag: Världens finaste karl åker ifrån mig, jag måste plugga, och jag får reda på att jag blir utkickad ur rummet i januari. Nästa år har jag alltså ingenstans att bo.
Kul vecka.
Idag har jag upptäckt att min cyckel har punka och därmed hinner jag typ inte med något av det jag hade planerat att göra imorgon. Men annars är ju livet skoj.
söndag 24 oktober 2010
söndag
Den hemska dagen.
Jag har alltid hatat söndagar.
Och really, vad finns det att gilla med den här dagen?
Jag kom hem sent inatt, jag är trött, man måste lägga sig tidigt, imorgon börjar en ny dum vecka, världens finaste karslok åkte ifrån mig idag, jag var social med nya människor igår och var lika dryyyg som jag alltid äääär..
Nu är jag ensam, jag har tråkigt, jag åste tänka och bläää, jag hatar söndagar.
MEN för att riktigt ta hant om mig själv denna hemska dag har jag ätit både godis, kaka och exotiska frukter, och så har jag kollat på avatar, the last airbender-serien, eftersom filmen var en besvikelse.
Kanske inte (nu när jag fått lite betänketid) i så stor utsträcklning som jag upplevde när jag såg filmen, men jag tycker fortfarande att de kunde gjort så mycket mer av den.
Sen har jag kollat igenom slutet av den säsongen av projeckt runway som jag laddade ner förra söndagen och nu har jag bestämt mig för att i sommar, då ska jag banne mig sy en jacka.
Jag har drömt om att sy en egen jacka i så många år och jag har så många skisser att jag måste göra det någon gång.
Vad, jag bakar ju bröd, och hittar på egna recept, varför inte en jacka liksom?
Nu ska jag sova.
Nästa vecka SKA jag plugga. SKAAAAAAA jag plugga, lovar.
och imogon är det fest.
och på onsdag är det över-dagen-kryssning.
och på torsdag vill folk ut och dansa.
och på fredag är det fredag.
och så ska jag ju plugga.
lovar
Jag har alltid hatat söndagar.
Och really, vad finns det att gilla med den här dagen?
Jag kom hem sent inatt, jag är trött, man måste lägga sig tidigt, imorgon börjar en ny dum vecka, världens finaste karslok åkte ifrån mig idag, jag var social med nya människor igår och var lika dryyyg som jag alltid äääär..
Nu är jag ensam, jag har tråkigt, jag åste tänka och bläää, jag hatar söndagar.
MEN för att riktigt ta hant om mig själv denna hemska dag har jag ätit både godis, kaka och exotiska frukter, och så har jag kollat på avatar, the last airbender-serien, eftersom filmen var en besvikelse.
Kanske inte (nu när jag fått lite betänketid) i så stor utsträcklning som jag upplevde när jag såg filmen, men jag tycker fortfarande att de kunde gjort så mycket mer av den.
Sen har jag kollat igenom slutet av den säsongen av projeckt runway som jag laddade ner förra söndagen och nu har jag bestämt mig för att i sommar, då ska jag banne mig sy en jacka.
Jag har drömt om att sy en egen jacka i så många år och jag har så många skisser att jag måste göra det någon gång.
Vad, jag bakar ju bröd, och hittar på egna recept, varför inte en jacka liksom?
Nu ska jag sova.
Nästa vecka SKA jag plugga. SKAAAAAAA jag plugga, lovar.
och imogon är det fest.
och på onsdag är det över-dagen-kryssning.
och på torsdag vill folk ut och dansa.
och på fredag är det fredag.
och så ska jag ju plugga.
lovar
onsdag 20 oktober 2010
besök
Efter en halvtimme i föräldrahemmet: ååååh vad myyyysigt att vara hemma igen!! Vad fint! Vad mysigt! *kärlek*
Efter tre timmar i föräldrahemmet: *börjar ångra lite att jag inte tog med datorn* Hur lever man egentligen utan internet!?
Efter fem timmar i föräldrahemmet: Aah. TV
Ens tillvaro vänds på något vis lite uppockner när man spenderar fyra dagar hemma och din pappa håller dig vaken till kl halv två om nätterna när du hade tänkt passa på att sova ut, och din mamma och du tittar på mer tv tillsammans än vad du gjort ensam på ett halvår (vilket inte är en bragd då jag inte äger tv) och jag nog åt större koncentration godis de här fyra dagarna än vad jag gjort på... länge... i alla fall (vilket ÄR en bragd! jag äter mycket godis)
Men dagen då jag var ensam hemma och förberedde mammas trerätters födelsedagsmiddag hann jag se exotiska programm som top model, project runway, och min största skatt: en gammal säsong av dr who på tv4 guld. ´
doktorn är häftigate på 200talet.
Annars har jag ignorerat plugget, inte tagit prommenader pga regn, lagat en trerätters middag, börjat med min fars julklapp och impulsshoppat garn för 180 kr.
Och haft det fint.
Så otroligt fint.
Idag har jag varit i skolan, skitit i allt jag borde gjort och sovit hela eftermiddagen istället.
Men jag har ju i alla fall fixat lunch till imorgon. Det är produktivt
Efter tre timmar i föräldrahemmet: *börjar ångra lite att jag inte tog med datorn* Hur lever man egentligen utan internet!?
Efter fem timmar i föräldrahemmet: Aah. TV
Ens tillvaro vänds på något vis lite uppockner när man spenderar fyra dagar hemma och din pappa håller dig vaken till kl halv två om nätterna när du hade tänkt passa på att sova ut, och din mamma och du tittar på mer tv tillsammans än vad du gjort ensam på ett halvår (vilket inte är en bragd då jag inte äger tv) och jag nog åt större koncentration godis de här fyra dagarna än vad jag gjort på... länge... i alla fall (vilket ÄR en bragd! jag äter mycket godis)
Men dagen då jag var ensam hemma och förberedde mammas trerätters födelsedagsmiddag hann jag se exotiska programm som top model, project runway, och min största skatt: en gammal säsong av dr who på tv4 guld. ´
doktorn är häftigate på 200talet.
Annars har jag ignorerat plugget, inte tagit prommenader pga regn, lagat en trerätters middag, börjat med min fars julklapp och impulsshoppat garn för 180 kr.
Och haft det fint.
Så otroligt fint.
Idag har jag varit i skolan, skitit i allt jag borde gjort och sovit hela eftermiddagen istället.
Men jag har ju i alla fall fixat lunch till imorgon. Det är produktivt
fredag 15 oktober 2010
Rykten
Jag har hört att vissa studenter, när de åker hem till sin hemstad, INTE bara bor hos sin pojkvän, utan faktiskt oftast hälsar på sina föräldrar också och därmed träffar dem ibland.
Det tycker ju jag låter helt wild and crazy, fast kanske ganska tufft att testa.
Så igår tog jag ett impulsbeslut och idag drar jag hem till mamma och pappa.
I flera dagar
Hur knäppt låter inte det.
Det tycker ju jag låter helt wild and crazy, fast kanske ganska tufft att testa.
Så igår tog jag ett impulsbeslut och idag drar jag hem till mamma och pappa.
I flera dagar
Hur knäppt låter inte det.
onsdag 13 oktober 2010
statusuppdatering
Sa jag att jag skulle skriva min logg varje tisdag?
Sa JAG det??
löjligt, löjligt på min ära...
Något sådant vill jag INTE minnas att jag sagt!
...
Ja ja, nu ska jag i alla fall försöka hålla igång mitt skrivande och i väntan på inspiritation kan jag ju beskriva min dag.
Jag har varit med i ett "social experient" som visade sig inte vara speciellt socialt alls, utan jag spenderade en tid framför en dator med tråkiga frågor, men fick en biobiljett...
Efter det har jag varit mycket produktiv och sovit en och en halv timme innan jag blev väckt av A som frågade om jag skulle gå på ett infomöte om vårt programm, där jag senare fick veta att min plan att skippa större delen av matematiken i kandidaten och ersätta den med biologi är fruktansvär idiotisk om jag hade tänkt mig att läsa den master jag är intresserad av.
Sen snodde A en massa kakor för att det var gratis, kom på att hon inte var sugen och tvingade mig att äta upp dem istället.
Vad gör man inte för sina vänner liksom.
Nu sitter jag och käkar mandariner till middag och ska snart gå och läsa skönlitteratur istället för att plugga som jag lovat.
kul kul
Sa JAG det??
löjligt, löjligt på min ära...
Något sådant vill jag INTE minnas att jag sagt!
...
Ja ja, nu ska jag i alla fall försöka hålla igång mitt skrivande och i väntan på inspiritation kan jag ju beskriva min dag.
Jag har varit med i ett "social experient" som visade sig inte vara speciellt socialt alls, utan jag spenderade en tid framför en dator med tråkiga frågor, men fick en biobiljett...
Efter det har jag varit mycket produktiv och sovit en och en halv timme innan jag blev väckt av A som frågade om jag skulle gå på ett infomöte om vårt programm, där jag senare fick veta att min plan att skippa större delen av matematiken i kandidaten och ersätta den med biologi är fruktansvär idiotisk om jag hade tänkt mig att läsa den master jag är intresserad av.
Sen snodde A en massa kakor för att det var gratis, kom på att hon inte var sugen och tvingade mig att äta upp dem istället.
Vad gör man inte för sina vänner liksom.
Nu sitter jag och käkar mandariner till middag och ska snart gå och läsa skönlitteratur istället för att plugga som jag lovat.
kul kul
onsdag 6 oktober 2010
om ljus
Min karl har i sitt sovrumsförnster en lampa som om man sluter ögonen har precis samma sken som en adventsjlusstake.
Jag brukar ligga i hans säng om mornarna när han åkt och föreställa mig att fluffiga snöflingor faller där utanför och lägger sig i ett tjockt vitt täcke på gatorna.
Att doften av pepparkakor och nybakade lussebullar ska sprida sig i rummet om jag öppnade dörren.
Att jag ska tända levande ljus och lacka paket till alla nära och kära.
Att min underbara, älskade vinter och advent är här.
Att vi ska få bygga bock.
Och koka knäck.
Klä julgranen och bara älska varandra på det sätt man faktiskt bara gör om julen.
Sen slocknar lampan med en timer och väckarklockan skriker att det är dags för tentaplugg och jag trycker i mig choklad/kanelbullar/kolayogurth/en köttbulle eller något annat jag kan hitta i köket till frukost, sätter på family fosters home for immaginary friends och låter dagen börja.
Igår lunchade jag med pappa och pratade oavbrutet i en timme om plattgränser och jordbävningar. Han är världens finaste som kan tycka sånt är intressant.
Annars försöker jag trycka in all information jag försakat under de senaste veckorna i skallen inför tentan imorgon och ibland sätter jag på "five hundred miles" på högsta volym och dansar galet för mig själv i lägenheten.
annars är det höst och världen är vacker i sin färgglada glans och dimman förtrollar tillvaron och vindarna viner.
Höst <3
Jag brukar ligga i hans säng om mornarna när han åkt och föreställa mig att fluffiga snöflingor faller där utanför och lägger sig i ett tjockt vitt täcke på gatorna.
Att doften av pepparkakor och nybakade lussebullar ska sprida sig i rummet om jag öppnade dörren.
Att jag ska tända levande ljus och lacka paket till alla nära och kära.
Att min underbara, älskade vinter och advent är här.
Att vi ska få bygga bock.
Och koka knäck.
Klä julgranen och bara älska varandra på det sätt man faktiskt bara gör om julen.
Sen slocknar lampan med en timer och väckarklockan skriker att det är dags för tentaplugg och jag trycker i mig choklad/kanelbullar/kolayogurth/en köttbulle eller något annat jag kan hitta i köket till frukost, sätter på family fosters home for immaginary friends och låter dagen börja.
Igår lunchade jag med pappa och pratade oavbrutet i en timme om plattgränser och jordbävningar. Han är världens finaste som kan tycka sånt är intressant.
Annars försöker jag trycka in all information jag försakat under de senaste veckorna i skallen inför tentan imorgon och ibland sätter jag på "five hundred miles" på högsta volym och dansar galet för mig själv i lägenheten.
annars är det höst och världen är vacker i sin färgglada glans och dimman förtrollar tillvaron och vindarna viner.
Höst <3
lördag 2 oktober 2010
Det här hände mig också i torsdags..
Jag kom hem ca klockan tre efter en heldag i stuffen och tyckte att jag förtjänade lite fritid nu när jag faktiskt pluggat en hel dag, så jag la mig på min säng och läste "sputnikälskling" i frid och fröjd.
Tills jag somnade.
Till historien hör att mitt rum ligger så att solen går upp i det högra hörnet av mitt fönster, och den går ned i det vänstra.
När jag vaknar igen står solen lågt och jag är helt övertygad om att det är morgon.
Så jag ligger och tänker, jag har vaknat av mig själv och inte av någon väckarklocka, så vad kan hon vara? Åtta? Nio?
Vad är det för dag idag? FREDAG!!! Aaaaah! jag har ju tenta idag! Vad är klockan? Hur mycket har jag försovit mig??
Jag flyger upp ur sängen och börjar byta kläder.
Shit! Och jag som ine pluggade igår kväll heller, jag skulle ju sista-minutenplugga!
...Vänta nu...
Vad gjorde jag igårkväll egentligen.
Åt jag egentligen middag?
Borstade jag verkligen tänderna?
Varför hann jag inte plugga?
När somnade jag egentligen?
och sakta gick det upp för mig....
....att det kaske fortfarande var torsdag...
och jag gick och kollade på klockan...
och hon var fem, torsdag kväll.
Och då vändes hela min värld uppochner.
och jag visste inte vart jag var, när jag var, vem jag var eller i vilket universum jag befann mig.
I över en timme var jag helt borta, yr och totalt disorienterad.
För att inte tala om fullständig förvirrad.
Det var en av de intressantaste upplevelserna i mitt liv.
Igår var jag på filmkväll utan film efter att ha haft tentamen i stenigenkänning.
Nu ska jag plugga, handla, duscha, cykla, föra och sen blir det gasque gasque gasque.
Då ska jag ha en lila sidenkläning och högklackat.
det ska bli fiiiint .
Tills jag somnade.
Till historien hör att mitt rum ligger så att solen går upp i det högra hörnet av mitt fönster, och den går ned i det vänstra.
När jag vaknar igen står solen lågt och jag är helt övertygad om att det är morgon.
Så jag ligger och tänker, jag har vaknat av mig själv och inte av någon väckarklocka, så vad kan hon vara? Åtta? Nio?
Vad är det för dag idag? FREDAG!!! Aaaaah! jag har ju tenta idag! Vad är klockan? Hur mycket har jag försovit mig??
Jag flyger upp ur sängen och börjar byta kläder.
Shit! Och jag som ine pluggade igår kväll heller, jag skulle ju sista-minutenplugga!
...Vänta nu...
Vad gjorde jag igårkväll egentligen.
Åt jag egentligen middag?
Borstade jag verkligen tänderna?
Varför hann jag inte plugga?
När somnade jag egentligen?
och sakta gick det upp för mig....
....att det kaske fortfarande var torsdag...
och jag gick och kollade på klockan...
och hon var fem, torsdag kväll.
Och då vändes hela min värld uppochner.
och jag visste inte vart jag var, när jag var, vem jag var eller i vilket universum jag befann mig.
I över en timme var jag helt borta, yr och totalt disorienterad.
För att inte tala om fullständig förvirrad.
Det var en av de intressantaste upplevelserna i mitt liv.
Igår var jag på filmkväll utan film efter att ha haft tentamen i stenigenkänning.
Nu ska jag plugga, handla, duscha, cykla, föra och sen blir det gasque gasque gasque.
Då ska jag ha en lila sidenkläning och högklackat.
det ska bli fiiiint .
torsdag 30 september 2010
stuff
Ibland känner jag mig alldeles borta från världen.
Det är som om jag lever flera olika liv, med olika personer och olika teman, men när det kommer till kritan käns det som om det enda verkliga är när jag är själv, hundra år gammal, skild från hela världen och nästan redan död.
Jag kan ännu inte säga vad jag tycker om den nya staden.
För allt är så annorunda och olikt det jag i maj drömde om och föreställde mig, så olik det jag tänkt mig när jag för första gången satt ienbil på väg hit.
Allt är både bättre och sämre och jag har massor och ingenting att göra och hundratals måttligt livsavgörande beslut att ta.
Min vecka har bestått av en dag vid havet efter 1,5 timmars sömn på en buss. Där klättrade vi på klippor och tittade på sten. Jag njöt av att vara nära de vackra, stormiga, blå vågorna.
dagen därpå sprang vi in och ut ur en buss och tittade på er sten.
de två senaste dagarna har spenderats i stuffen, där vi förvånande nog har... tittat på sten.
Vi har ca 500 mineraler och bara 200 bergarter att kunna till imorgon, och nivån ligger ungeför på: "ahmen, den här är ju stentung!"
"vad är det här? Jo det är kvarts, det är ju kristallklart!"
"whats this, this is gneiss.."
"det här är pegmatit, det är jag ju i alla fall bergsäker på."
nu ska jag lägga mig och lära mig skillnaden bla mellan Echiodermata crinoidea, Mollusca cephalopoda coleoidea och Brachiopoda rhychonelliformea.
imorgon är det stufftenta, sen börjar det riktiga plugghelvetet
Det är som om jag lever flera olika liv, med olika personer och olika teman, men när det kommer till kritan käns det som om det enda verkliga är när jag är själv, hundra år gammal, skild från hela världen och nästan redan död.
Jag kan ännu inte säga vad jag tycker om den nya staden.
För allt är så annorunda och olikt det jag i maj drömde om och föreställde mig, så olik det jag tänkt mig när jag för första gången satt ienbil på väg hit.
Allt är både bättre och sämre och jag har massor och ingenting att göra och hundratals måttligt livsavgörande beslut att ta.
Min vecka har bestått av en dag vid havet efter 1,5 timmars sömn på en buss. Där klättrade vi på klippor och tittade på sten. Jag njöt av att vara nära de vackra, stormiga, blå vågorna.
dagen därpå sprang vi in och ut ur en buss och tittade på er sten.
de två senaste dagarna har spenderats i stuffen, där vi förvånande nog har... tittat på sten.
Vi har ca 500 mineraler och bara 200 bergarter att kunna till imorgon, och nivån ligger ungeför på: "ahmen, den här är ju stentung!"
"vad är det här? Jo det är kvarts, det är ju kristallklart!"
"whats this, this is gneiss.."
"det här är pegmatit, det är jag ju i alla fall bergsäker på."
nu ska jag lägga mig och lära mig skillnaden bla mellan Echiodermata crinoidea, Mollusca cephalopoda coleoidea och Brachiopoda rhychonelliformea.
imorgon är det stufftenta, sen börjar det riktiga plugghelvetet
torsdag 23 september 2010
True Blood
Den enda existerande fördelen som finns med mens är att man har rätt att äta godis.
Ungefär som när man är sjuk, fast lite äckligare.
Ungefär som när man är sjuk, fast lite äckligare.
såhär om hösten
Spenderar jag mycket hellre mina kvällar med att lusläsa en bra bok eller sträcktitta mig igenom sex säsonger av valfri favoritserie på min dator än att plugga.
Det är vad jag gör också.
Smart nog.
Om en vecka har jag min första tenta och jag har inte ens öppnat min kurslitteratur.
Väldigt strategiskt gjort.
Sulle jag inte skärpa mig det här året?
Skulle jag inte vara produktiv och effektiv och faktiskt bara bita ihop och göra det som måste göras?
Nje. Uppenbarligen var det inte lätt att förändras.
Alls.
Mitt liv har knappast förändras speciellt drastiskt alls av att byta stad.
Visst, de yttre detaljerna må vara annorlunda men på djupet är jag samma gamla människa som jag alltid varit. Och mitt liv ett resultat av mina ständigt upprepade handlingar och tankegångar.
Idag har jag spenderat större delen av eftermiddagen med att desperat försöka ta reda på hur magnetkis bildas.
Med bristande resultat, det finns uppenbarligen inte en människa mer än jag som bryr sig om det.
Måndag - Tisdag spenderades i Skara på exkursion och jag hackade fossiler och grävde i uran-rika bergarter.
Jag gjorde mig även en massäck på smörgås och varm choklad och kännde mig som sju igen.
Bortsett fårn att exkursion varken var rolig eller intressant. En ny upplevelse för leka-glatt-i-skogen-annka.
Jag skyller på lärarna och ser med förväntan fram emot nästa busstur på måndag.
Jag ska ha valt rätt den här gången.
För jag pallar inte att börja om igen.
Det är vad jag gör också.
Smart nog.
Om en vecka har jag min första tenta och jag har inte ens öppnat min kurslitteratur.
Väldigt strategiskt gjort.
Sulle jag inte skärpa mig det här året?
Skulle jag inte vara produktiv och effektiv och faktiskt bara bita ihop och göra det som måste göras?
Nje. Uppenbarligen var det inte lätt att förändras.
Alls.
Mitt liv har knappast förändras speciellt drastiskt alls av att byta stad.
Visst, de yttre detaljerna må vara annorlunda men på djupet är jag samma gamla människa som jag alltid varit. Och mitt liv ett resultat av mina ständigt upprepade handlingar och tankegångar.
Idag har jag spenderat större delen av eftermiddagen med att desperat försöka ta reda på hur magnetkis bildas.
Med bristande resultat, det finns uppenbarligen inte en människa mer än jag som bryr sig om det.
Måndag - Tisdag spenderades i Skara på exkursion och jag hackade fossiler och grävde i uran-rika bergarter.
Jag gjorde mig även en massäck på smörgås och varm choklad och kännde mig som sju igen.
Bortsett fårn att exkursion varken var rolig eller intressant. En ny upplevelse för leka-glatt-i-skogen-annka.
Jag skyller på lärarna och ser med förväntan fram emot nästa busstur på måndag.
Jag ska ha valt rätt den här gången.
För jag pallar inte att börja om igen.
torsdag 16 september 2010
om valet och kvalet
Jag har spenderat större delen av år 2010 med att förfärat utbrista för mig själv: Men herrejesus! Det är ju val i år! Jag måste börja läsa på!!
Därför var jag mycket ansvarsfull och började som en plikttrogen medborgare att fördjupa mig i politiken för ca en vecka sedan.
Mina åsikter är ungefär de samma som när jag läste på sist (för ca tre år sedan) Det finns två partier, det ena har rätt vettiga åsikter, men deras idé angående skolan SUUUGER så mycket att det är jobbigt att bara tänka på det.
Det andra har rätt vettiga idéer, men i vissa frågor har de åsikter som SUUUUUGER så mycket att det är jobbigt att bara tänka på det.
Det är som att välja mellan pest eller kolera, bara det om du väljer pest får du en klubba med citronsmak och om du väljer kolera får du en som smakar hallon.
Så igår när jag letat på och dammat av mitt stackars röstkort satt jag 40 minuter utanför stadsbiblioteket och hade ångest.
Nu ska jag gå in och rösta, nu ska jag gå in och rösta, nu ska jag gå in....
Amhen komigen nurå! Det är ju bara att välja någonting! NU går jag in!!!!
...Sen tog jag med mig mitt röstkort på en tur till centralstationen och köpte en tågbiljett istället.
Det var roligare.
Planerna för kvällen var förståss at renskriva mina stuff-anteckningar och läsa på lite mer om de minst sugande partierna på internet.
Därför drog jag på krogen med klassen och spenderade kvällen med att härma djurläten med tillhörande rörelser och hålla tacktal till föreläsaren som hälften av klassen regelbundet somnar till.
Sen dansade vi.
Det var trevligt.
Idag pallade jag min cykel genom regnet och lämnade mina smått tveksama politiska åsiker i tre kuvär i en låda.
Take that sverigedemokraterna!!! Mindre procent åt er, mer till partier som faktiskt inte är helt dumma i huvudet!
Därför var jag mycket ansvarsfull och började som en plikttrogen medborgare att fördjupa mig i politiken för ca en vecka sedan.
Mina åsikter är ungefär de samma som när jag läste på sist (för ca tre år sedan) Det finns två partier, det ena har rätt vettiga åsikter, men deras idé angående skolan SUUUGER så mycket att det är jobbigt att bara tänka på det.
Det andra har rätt vettiga idéer, men i vissa frågor har de åsikter som SUUUUUGER så mycket att det är jobbigt att bara tänka på det.
Det är som att välja mellan pest eller kolera, bara det om du väljer pest får du en klubba med citronsmak och om du väljer kolera får du en som smakar hallon.
Så igår när jag letat på och dammat av mitt stackars röstkort satt jag 40 minuter utanför stadsbiblioteket och hade ångest.
Nu ska jag gå in och rösta, nu ska jag gå in och rösta, nu ska jag gå in....
Amhen komigen nurå! Det är ju bara att välja någonting! NU går jag in!!!!
...Sen tog jag med mig mitt röstkort på en tur till centralstationen och köpte en tågbiljett istället.
Det var roligare.
Planerna för kvällen var förståss at renskriva mina stuff-anteckningar och läsa på lite mer om de minst sugande partierna på internet.
Därför drog jag på krogen med klassen och spenderade kvällen med att härma djurläten med tillhörande rörelser och hålla tacktal till föreläsaren som hälften av klassen regelbundet somnar till.
Sen dansade vi.
Det var trevligt.
Idag pallade jag min cykel genom regnet och lämnade mina smått tveksama politiska åsiker i tre kuvär i en låda.
Take that sverigedemokraterna!!! Mindre procent åt er, mer till partier som faktiskt inte är helt dumma i huvudet!
söndag 12 september 2010
I keep dancing on my own
Det finns ett ögonblick när världen står stilla och där finns bara du.
Det finns ett ögonblick där världen är vacker, mitt liv är perfekt, och jag är fantastisk, lycklig och helt till freds.
Och det är mitt i natten, bland blinkande ljus, dansande människor och alldeles för hög musik som tar upp hela min själ.
Och även om jag antagligen beter mig som ett koordinatiskt missfoster som är högröd i ansiktet med smink rinnande ner för kinderna och ett hår som ett skatbo efter ett par timmar i total glömska, så är det då jag är som mest fri. För man har inte tid att tänka.
Det man har tid med är att försöka sjunga med i texter jag inte kan, hoppa upp och ned när musiken stegrar sig, och att röra sig (i alla fall enligt mig just då) helt i takt med den när den är monoton.
Och alla människor runt om kring mig är vackra, för vi alla gör samma sak.
Och här, här i min nya stad, här har jag hittat fantastiska människor.
Jag känner dem inte om dagarna, jag har inte hittat mina vänner, ännu, men jag har hittat fantastiska dansare.
För vi alla står i ring, vi alla dansar, fult, vackert, intensivt och roligt, och vet ni vad de bästa är?
De dansar, och ingen av dem förävntar sig att jag ska ha sex med dem efteråt, ingen av dem vill hångla, ingen av dm är där för att jag är kvinna och alkoholpåverkad.
Vi dansar för att det är kul.
Jag dansar för att vara fri.
För att det är underbart och fantastiskt.
För att där är du och musiken, ingen annan än du, ljuset och musiken.
och sen.
Sen kommer reccedansen.
Det rytmiska, magiska tickande ljudet som bara fyller dig med glädje.
Och helt plötsligt är du inte längre själv. Inte längre en individ.
Du är recce.
jag har aldrig träffat personen framför mig, eller personen bakom mig, personen till vänster om mig är bara en bekant, men just nu spelar det ingen roll, för vi gör samma rörelser, dansar samma dans, vi är alla reccar. Och vi alla är fantastiska.
När jag cyklar hem genom den dimmiga höstnatten är jag alldeles ensam, och det enda ljud som hörs är det svaga ringandet i öronen efter dansgolvet.
Om nätterna i alldeles för hög fart över mörka vägar är jag lycklig.
Om dagarna sitter jag i diverse klassrum bland människor som blir mer och mer bekanta och försöker lista ut om jag vill dedikera resten av mitt liv till stenar, om det här verkligen är rätt.
Eller om jag ska ändra mig för omväxligns skull.
Jag gör det medan jag fascineras av jordbävningar, vulkaner, bergens rötter, urgamla leddjur och föreläsare som jämför sina kollegor med hitler.
Om dagarna funderar jag på om jag äntligen ska hitta den plats jag passar in på.
om nätterna sakanr jag min pojkvän, kollar på alla säsonger i en jättebra serie eller pratar med min fantastiske roomie när jag egentligen borde sova.
Och livet fortsätter i allt för hög hastighet runt om mig.
Det finns ett ögonblick där världen är vacker, mitt liv är perfekt, och jag är fantastisk, lycklig och helt till freds.
Och det är mitt i natten, bland blinkande ljus, dansande människor och alldeles för hög musik som tar upp hela min själ.
Och även om jag antagligen beter mig som ett koordinatiskt missfoster som är högröd i ansiktet med smink rinnande ner för kinderna och ett hår som ett skatbo efter ett par timmar i total glömska, så är det då jag är som mest fri. För man har inte tid att tänka.
Det man har tid med är att försöka sjunga med i texter jag inte kan, hoppa upp och ned när musiken stegrar sig, och att röra sig (i alla fall enligt mig just då) helt i takt med den när den är monoton.
Och alla människor runt om kring mig är vackra, för vi alla gör samma sak.
Och här, här i min nya stad, här har jag hittat fantastiska människor.
Jag känner dem inte om dagarna, jag har inte hittat mina vänner, ännu, men jag har hittat fantastiska dansare.
För vi alla står i ring, vi alla dansar, fult, vackert, intensivt och roligt, och vet ni vad de bästa är?
De dansar, och ingen av dem förävntar sig att jag ska ha sex med dem efteråt, ingen av dem vill hångla, ingen av dm är där för att jag är kvinna och alkoholpåverkad.
Vi dansar för att det är kul.
Jag dansar för att vara fri.
För att det är underbart och fantastiskt.
För att där är du och musiken, ingen annan än du, ljuset och musiken.
och sen.
Sen kommer reccedansen.
Det rytmiska, magiska tickande ljudet som bara fyller dig med glädje.
Och helt plötsligt är du inte längre själv. Inte längre en individ.
Du är recce.
jag har aldrig träffat personen framför mig, eller personen bakom mig, personen till vänster om mig är bara en bekant, men just nu spelar det ingen roll, för vi gör samma rörelser, dansar samma dans, vi är alla reccar. Och vi alla är fantastiska.
När jag cyklar hem genom den dimmiga höstnatten är jag alldeles ensam, och det enda ljud som hörs är det svaga ringandet i öronen efter dansgolvet.
Om nätterna i alldeles för hög fart över mörka vägar är jag lycklig.
Om dagarna sitter jag i diverse klassrum bland människor som blir mer och mer bekanta och försöker lista ut om jag vill dedikera resten av mitt liv till stenar, om det här verkligen är rätt.
Eller om jag ska ändra mig för omväxligns skull.
Jag gör det medan jag fascineras av jordbävningar, vulkaner, bergens rötter, urgamla leddjur och föreläsare som jämför sina kollegor med hitler.
Om dagarna funderar jag på om jag äntligen ska hitta den plats jag passar in på.
om nätterna sakanr jag min pojkvän, kollar på alla säsonger i en jättebra serie eller pratar med min fantastiske roomie när jag egentligen borde sova.
Och livet fortsätter i allt för hög hastighet runt om mig.
söndag 15 augusti 2010
idag
har jag återupptäckt varför alkohol inte är din vän. I alla fall inte dagen efter.
jag är också glad att jag mår såpass bra som jag gör
Idag gick jag upp ur sängen (för tredje gången förvisso) för dagen klockan fem för att duscha.
Dagen hade tidigare spenderats med en fin bok, som jag somnade ifrån, fin sömn och sedan min mors nyinköpta greys anatomy-dvd medan min bättre hälft och hans vänner lekte krig på datorn ute i vardagsrummet en hel dag.
Min mage har vänligt men bestämt talat om för mig att även om ordentlig mat är rätt ok är choklad som tröst inte värsta grejen.
Minnesanteckning: Nästa gång jag är bakis och faktiskt mår ok, ät inte socker.
Igår var många första för mig.
bland annat vattenpia.
jag känner att min fantasi gällande onödiga fakta om mitt liv håller på att ta slut och jag avslutar inlägget med värdighet.
Åh just ja, sen igår har alla mina saker hittat ett nytt hem i en ny stad och jag följer dem om en vecka för ett nytt liv väntar mig.
igen
jag är också glad att jag mår såpass bra som jag gör
Idag gick jag upp ur sängen (för tredje gången förvisso) för dagen klockan fem för att duscha.
Dagen hade tidigare spenderats med en fin bok, som jag somnade ifrån, fin sömn och sedan min mors nyinköpta greys anatomy-dvd medan min bättre hälft och hans vänner lekte krig på datorn ute i vardagsrummet en hel dag.
Min mage har vänligt men bestämt talat om för mig att även om ordentlig mat är rätt ok är choklad som tröst inte värsta grejen.
Minnesanteckning: Nästa gång jag är bakis och faktiskt mår ok, ät inte socker.
Igår var många första för mig.
bland annat vattenpia.
jag känner att min fantasi gällande onödiga fakta om mitt liv håller på att ta slut och jag avslutar inlägget med värdighet.
Åh just ja, sen igår har alla mina saker hittat ett nytt hem i en ny stad och jag följer dem om en vecka för ett nytt liv väntar mig.
igen
fredag 13 augusti 2010
ljud
igår utanför mitt fönster: ett metalband som jag kunde höra spela kända metalklassiker, men jag kunde inte avgöra om det var "rolling on the river", "feel it" eller någon annan som jag varken hört eller känner igen. Och så fortsatte de timmen ut.
Musiken, skriken och fesen fortsatte till långt fter att jag somnat.
Nu i mitt vardagsrum: okänd person slipar golven på högsta volym.
Musiken, skriken och fesen fortsatte till långt fter att jag somnat.
Nu i mitt vardagsrum: okänd person slipar golven på högsta volym.
söndag 8 augusti 2010
om de svåraste kännslorna
de som lättades och nu nästan är försvunna efter anklagelser och bråk.
Ibland är det fint att bara få vräka ur sig alla anklagelser och få lika mycket skit tillbaka.
så: fin utekväll med finare människor.
skrik och skit och gråt.
att vara sämst på att tvätta
och att spendera en underbart vacker kväll med fruktansvärt god mat vid havet med familjen.
och inatt är jag en lycklig själ
Ibland är det fint att bara få vräka ur sig alla anklagelser och få lika mycket skit tillbaka.
så: fin utekväll med finare människor.
skrik och skit och gråt.
att vara sämst på att tvätta
och att spendera en underbart vacker kväll med fruktansvärt god mat vid havet med familjen.
och inatt är jag en lycklig själ
tisdag 3 augusti 2010
tisdag
Det mest spännande som hänt mig idag är att bli väckt av mystiska ljud.
Inte bry sig om dem.
Komma på att det kommer från ytterdörren.
Spionera ut genom smyg-tittshålet.
Se en man sitta och skruva och böka på din dörr.
vara något förvånad och gå och sätta sig vid datorn istället.
Nu har vi alltså även officiellt ett namn. På dörren.
Inte bry sig om dem.
Komma på att det kommer från ytterdörren.
Spionera ut genom smyg-tittshålet.
Se en man sitta och skruva och böka på din dörr.
vara något förvånad och gå och sätta sig vid datorn istället.
Nu har vi alltså även officiellt ett namn. På dörren.
söndag 1 augusti 2010
om semestern
min familj:
Mamma sex veckor innan avresan: *tittar på mitt arbetsschema* ja, och så är du ju ledig veckan efter där, då behöver vi ju inte ha så bråtom hm på söndagen.
Pappa tre veckor innan avresa: Hur har du det med jobb därikring? Vi kanske vill ta det lite lugnt innan vi åker hem på söndagen, inte stressa och så. Är det ok för dig att komma hem måndag-tisdag?
Jag: Ja, OM jag jobbar, jag vet inte just nu, den veckan, vet jag i alla fall att jag är ledig måndag och tisdag, för det har jag kollat. vi har inte bråttom någonstans.
Pappa ca två veckor innan avresa: sen kanske vi vill ta det lite lugnt på söndagen, du vet festwn kan väl bli sen och så, så vi vill väl åka på eftemiddagen någon gång, måndag kanske. Hur ser det ut för dig med jobb?
Jag: jodå, jag är ledig minst måndag-tisdag, så vi har inte bråttom.
Pappa en vecka innan avresa: Hur var det med ditt jobb nu? jobbade du måndag efter skåne?
Jag: Nej, jag vet att jag är ledig i alla fall måndag, tisdag, så vi kan stanna till måndag kväll om ni har lust.
Tisdag: dagen för avresa.
Jag: Kommer vi hem på tisdag eller? Om vi åker på måndag?
Pappa: Nej, vi tänkte försöka klara hela streckan på söndag. Så vi åker tidig söndag morgon.
Jag: men.... skulle vi inte ta det lugnt efter festen på söndag?
Pappa: men du jobbar väl på måndag.
Jag: ???????!
Men vi åkte på semester.
Eftersom jag är ledig för första gången på två veckor och dessutom packat med mig shorts, linnen, sommarklänningar och i nödfall ett par sunkigt sitna jeans så regnade det hela veckan.
Och det var en fin familj på vackra vägar i en grön bil.
och det var ett rum på rasta rattuglan i mariestad.
Och det var fint att verkligen umgås.
Det var fina diskussioner och att få känna sig som en familj igen.
Där var skåne.
Och hela den fantastiska släkten.
och som jag älskar att träffa dem.
Och det var en fin dag i Danmark. Och att gå på presentjakt.
Att hitta det man sökt.
Och det var en brännugn, ett efterlängtat resmål och vackra souvernirer.
Och det var fina middagar och underbart sällskap.
Det var en vacker fest.
Och det var farbröder och fastrar, kusiner och kusinbarn, små små tvillingar.
Det var engelsmän och fruar.
Och de två födelsedagsbarnen.
Och framförallt var det glada och älskade människor.
Och det var presentutdelning och tal.
Och en fin bildvisning med antika bilder från forntidens glada dagar (mest 60, 70 och nittiotal)
och vi delade vårt förflutna, våra minnen, våra drömmar, planer, förväntninar och förhoppmingar.
och jag hade världens finasre semester.
Idag har jag suttit tio timmar i en bil, ätit glass och kakor och blivit krossad av morsan i poker.
Imorgon är jag tillbaka hos min älskade och vardagen såsom den är just nu återvänder.
och jag somnar lycklig inatt.
Mamma sex veckor innan avresan: *tittar på mitt arbetsschema* ja, och så är du ju ledig veckan efter där, då behöver vi ju inte ha så bråtom hm på söndagen.
Pappa tre veckor innan avresa: Hur har du det med jobb därikring? Vi kanske vill ta det lite lugnt innan vi åker hem på söndagen, inte stressa och så. Är det ok för dig att komma hem måndag-tisdag?
Jag: Ja, OM jag jobbar, jag vet inte just nu, den veckan, vet jag i alla fall att jag är ledig måndag och tisdag, för det har jag kollat. vi har inte bråttom någonstans.
Pappa ca två veckor innan avresa: sen kanske vi vill ta det lite lugnt på söndagen, du vet festwn kan väl bli sen och så, så vi vill väl åka på eftemiddagen någon gång, måndag kanske. Hur ser det ut för dig med jobb?
Jag: jodå, jag är ledig minst måndag-tisdag, så vi har inte bråttom.
Pappa en vecka innan avresa: Hur var det med ditt jobb nu? jobbade du måndag efter skåne?
Jag: Nej, jag vet att jag är ledig i alla fall måndag, tisdag, så vi kan stanna till måndag kväll om ni har lust.
Tisdag: dagen för avresa.
Jag: Kommer vi hem på tisdag eller? Om vi åker på måndag?
Pappa: Nej, vi tänkte försöka klara hela streckan på söndag. Så vi åker tidig söndag morgon.
Jag: men.... skulle vi inte ta det lugnt efter festen på söndag?
Pappa: men du jobbar väl på måndag.
Jag: ???????!
Men vi åkte på semester.
Eftersom jag är ledig för första gången på två veckor och dessutom packat med mig shorts, linnen, sommarklänningar och i nödfall ett par sunkigt sitna jeans så regnade det hela veckan.
Och det var en fin familj på vackra vägar i en grön bil.
och det var ett rum på rasta rattuglan i mariestad.
Och det var fint att verkligen umgås.
Det var fina diskussioner och att få känna sig som en familj igen.
Där var skåne.
Och hela den fantastiska släkten.
och som jag älskar att träffa dem.
Och det var en fin dag i Danmark. Och att gå på presentjakt.
Att hitta det man sökt.
Och det var en brännugn, ett efterlängtat resmål och vackra souvernirer.
Och det var fina middagar och underbart sällskap.
Det var en vacker fest.
Och det var farbröder och fastrar, kusiner och kusinbarn, små små tvillingar.
Det var engelsmän och fruar.
Och de två födelsedagsbarnen.
Och framförallt var det glada och älskade människor.
Och det var presentutdelning och tal.
Och en fin bildvisning med antika bilder från forntidens glada dagar (mest 60, 70 och nittiotal)
och vi delade vårt förflutna, våra minnen, våra drömmar, planer, förväntninar och förhoppmingar.
och jag hade världens finasre semester.
Idag har jag suttit tio timmar i en bil, ätit glass och kakor och blivit krossad av morsan i poker.
Imorgon är jag tillbaka hos min älskade och vardagen såsom den är just nu återvänder.
och jag somnar lycklig inatt.
måndag 26 juli 2010
om de svåraste kännslorna
När jag efter en snabb prommenad i varmare väder än förväntat satt och väntade på Sorella vid fnasket spelade rådhusklockorna för mig.
Där satt och reflekterade över att trots att jag spenderat så många veckor i min hemstad så sällan befunnit mig i centrum. På stan, vid torget.
Och medan jag satt och grunnade på livets tokigheter spelade klockorna en glad sommarvisa från min barndom.
och medan jag sakta sjöng med det jag minns av texten reflekterade jag över sommaren.
Om hur den alltid, även i min barndom, gjort mig besviken.
Aldrig blivit sådär sommrig som jag tänkt, drömt om och planerat.
Det är sällan sommarklänningar och bara fötter.
Inte så många simturer i svala sjöar och vackra älvar som jag tänkt.
Inte så flotta glassar eller glada picknickar i parken som beräknat.
Inga smultron och inga dimmiga nattpromenader.
Inte ens nu hela dagar spenderade åt förtrollande böcker.
Jag lyssnar inte på så många sommarpratare i p1.
Och inte heller blir det så många kompisar som man tänkt.
För jag jobbar och de jobbar och jag pker bort och de åker bort och helt plötsligt har sommaren gått och de soliga dagarna och sommarnjutningen var aldrig där.
Jag blev bara myggbiten, uttråkad och överhettad.
Och så tänkte jag på farmor.
Eftersom en astrid lindgren-låt spelades föreställer jag mig alltid hennes böcker som farmors barndom.
Och farmor kunde säkert texten så mycket bättre än vad jag kan.
Och jag vill ha min farmor tillbaka.
Farmor som sedan ett år och lite till är borta, och som redan innan det egentligen var försvunnen.
Och jag längtar efter farmor från min barndom.
Den glada, starka farmor.
Som jag plockade smultron och spelade kort med.
Som spenderade timmar med mig när jag skulle plocka fram varenda ägodel ur hennes smyckesskrin och hänga dem på mig.
Som spenderade timmar när jag skulle rota i varenda låda, titta på varenda foto, läsa varenda gammalt papper i hennes minnesgömmor.
Hon som alltid berättade varenda historia, svarade på varenda fråga och delade varje minne.
Hon som läste råttanta, kejsarens nya kläder, och stadsmusikanterna från Bremen otaliga gånger med sin farmorsröst.
Hon som bakade världens godaste bullar och alltid bjöd på köttbullar, kokade morötter och rödavinbärsgelé.
Som gav mig pengar är jag hittade nålar.
Henne som vi delade så många jular och så många fina stunder med.
Om att sitta på torget i en välkänt främmande stad.
Om att sjunga med i en glad sommarvisa och känna sorg och saknad.
Om att återigen vara ledsen över att jag inte föddes tidigare. Innan alla försvann.
och om de svåraste kännslorna.
De jag inte kan skriva om.
De som är förbjudna, bortglömda, förbannade och bannlysta.
De som gnager mig tjugofyra timmar om dygnet och plågar mig så jag inte längre vert hur mycket mer jag orkar, eller hur länge till jag står ut.
De som inte får eller kan delas med någon, utom älskade systrar.
De jag inte blir kvitt.
Vad gör man med sådana kännslor?
Och när tar de slut?
När får jag äntligen vila?
Där satt och reflekterade över att trots att jag spenderat så många veckor i min hemstad så sällan befunnit mig i centrum. På stan, vid torget.
Och medan jag satt och grunnade på livets tokigheter spelade klockorna en glad sommarvisa från min barndom.
och medan jag sakta sjöng med det jag minns av texten reflekterade jag över sommaren.
Om hur den alltid, även i min barndom, gjort mig besviken.
Aldrig blivit sådär sommrig som jag tänkt, drömt om och planerat.
Det är sällan sommarklänningar och bara fötter.
Inte så många simturer i svala sjöar och vackra älvar som jag tänkt.
Inte så flotta glassar eller glada picknickar i parken som beräknat.
Inga smultron och inga dimmiga nattpromenader.
Inte ens nu hela dagar spenderade åt förtrollande böcker.
Jag lyssnar inte på så många sommarpratare i p1.
Och inte heller blir det så många kompisar som man tänkt.
För jag jobbar och de jobbar och jag pker bort och de åker bort och helt plötsligt har sommaren gått och de soliga dagarna och sommarnjutningen var aldrig där.
Jag blev bara myggbiten, uttråkad och överhettad.
Och så tänkte jag på farmor.
Eftersom en astrid lindgren-låt spelades föreställer jag mig alltid hennes böcker som farmors barndom.
Och farmor kunde säkert texten så mycket bättre än vad jag kan.
Och jag vill ha min farmor tillbaka.
Farmor som sedan ett år och lite till är borta, och som redan innan det egentligen var försvunnen.
Och jag längtar efter farmor från min barndom.
Den glada, starka farmor.
Som jag plockade smultron och spelade kort med.
Som spenderade timmar med mig när jag skulle plocka fram varenda ägodel ur hennes smyckesskrin och hänga dem på mig.
Som spenderade timmar när jag skulle rota i varenda låda, titta på varenda foto, läsa varenda gammalt papper i hennes minnesgömmor.
Hon som alltid berättade varenda historia, svarade på varenda fråga och delade varje minne.
Hon som läste råttanta, kejsarens nya kläder, och stadsmusikanterna från Bremen otaliga gånger med sin farmorsröst.
Hon som bakade världens godaste bullar och alltid bjöd på köttbullar, kokade morötter och rödavinbärsgelé.
Som gav mig pengar är jag hittade nålar.
Henne som vi delade så många jular och så många fina stunder med.
Om att sitta på torget i en välkänt främmande stad.
Om att sjunga med i en glad sommarvisa och känna sorg och saknad.
Om att återigen vara ledsen över att jag inte föddes tidigare. Innan alla försvann.
och om de svåraste kännslorna.
De jag inte kan skriva om.
De som är förbjudna, bortglömda, förbannade och bannlysta.
De som gnager mig tjugofyra timmar om dygnet och plågar mig så jag inte längre vert hur mycket mer jag orkar, eller hur länge till jag står ut.
De som inte får eller kan delas med någon, utom älskade systrar.
De jag inte blir kvitt.
Vad gör man med sådana kännslor?
Och när tar de slut?
När får jag äntligen vila?
onsdag 21 juli 2010
när du jobbar på konsum...
...utvecklar du snabbt ett starkt hat mot materiella ting såsom:
Kartonger
Kaffe
Barnmat
Bake-offbröd
Refill-förpackningar av alla de slag
Burkar som inte hakar i varandra när du staplar dem
Kartonger
Kartonger
streckkoder som ej är regristrerade men som alltid tycks bli dragna ändå.
Mina händer gör fruktansvärt ont.
Men imorgon slutar jag fyra. Sköööönt.
Det är lit knäppt när man tänker "oh, imorgon jobbar jag bara åtta timmar. Guds så skönt"
God natt
Kartonger
Kaffe
Barnmat
Bake-offbröd
Refill-förpackningar av alla de slag
Burkar som inte hakar i varandra när du staplar dem
Kartonger
Kartonger
streckkoder som ej är regristrerade men som alltid tycks bli dragna ändå.
Mina händer gör fruktansvärt ont.
Men imorgon slutar jag fyra. Sköööönt.
Det är lit knäppt när man tänker "oh, imorgon jobbar jag bara åtta timmar. Guds så skönt"
God natt
torsdag 15 juli 2010
Du vet att du jobbar på konsum när du....
* Har ca 12 saker att göra samtidigt och då har du ändå glömt fem av dem...
* Har ca sex saker att göra "så fort jag blir klar med krossen" samtidigt som man blir avbruten av tre kunder och har fem minuter kvar innan kassapasset.
* Har en viss inpräntad repertoar och ett speciellt tonläge bara för jobbet, som inte går bort när du är där hur mycket du än försöker.
"trehudratjugofem och femtio tack. Var det bra så? Då får du trycka på klar. Vill du ha kvitto på det?"
* Om inte ovanstående gäller inte har NÅGONTING att göra. över huvud taget. förutom att fronta.
* Med lätthet kan hålla 25000 kronor i handen under en vanlig arbetsdag.
* Gärna, och gratis, får ta hem och bjuda på kexchoklad som gick ut för fem månader sen.
* Får slänga berg med mat som egentligen är fullt ätbar och gråter lite inombords.
* Snart inte har några händer kvar över huvud taget. Kartonger och tusen handtvättar om dagen sliter lite på huden.
* Kan skratta inombords åt personer som heter claud börge när du kollar deras legg.
* Måste hålla koll på dagens datum samt vilka som är 18 i år.
* uppenbarligen jobbar när andra är lediga och vice vers, oavsett när du jobbar.
* träffar människor som vill och orkar bråka en halvtimme över tre kronor.
* träffar snälla och tålmodiga människor som har överseende med förvirrade kassörskor.
* Lär sig skilja på palsternacka och pepparrot, galia och cantaloupe och utseendet på kålrot, rotselleri och kålrabbi, samt en del exotiska frukter.
* Har ca 100 tre-femsiffriga nummer i huvudet för att få rätt kilopris på grönsaker.
* jobbar sådär tio timmar om dagen och tycker att det är rätt ok.
* hittar en hel del livsmedel du inte visste existerade samt vill prova många av dem.
* Har ganska lätt att impulshandla saker.
* Har ca sex saker att göra "så fort jag blir klar med krossen" samtidigt som man blir avbruten av tre kunder och har fem minuter kvar innan kassapasset.
* Har en viss inpräntad repertoar och ett speciellt tonläge bara för jobbet, som inte går bort när du är där hur mycket du än försöker.
"trehudratjugofem och femtio tack. Var det bra så? Då får du trycka på klar. Vill du ha kvitto på det?"
* Om inte ovanstående gäller inte har NÅGONTING att göra. över huvud taget. förutom att fronta.
* Med lätthet kan hålla 25000 kronor i handen under en vanlig arbetsdag.
* Gärna, och gratis, får ta hem och bjuda på kexchoklad som gick ut för fem månader sen.
* Får slänga berg med mat som egentligen är fullt ätbar och gråter lite inombords.
* Snart inte har några händer kvar över huvud taget. Kartonger och tusen handtvättar om dagen sliter lite på huden.
* Kan skratta inombords åt personer som heter claud börge när du kollar deras legg.
* Måste hålla koll på dagens datum samt vilka som är 18 i år.
* uppenbarligen jobbar när andra är lediga och vice vers, oavsett när du jobbar.
* träffar människor som vill och orkar bråka en halvtimme över tre kronor.
* träffar snälla och tålmodiga människor som har överseende med förvirrade kassörskor.
* Lär sig skilja på palsternacka och pepparrot, galia och cantaloupe och utseendet på kålrot, rotselleri och kålrabbi, samt en del exotiska frukter.
* Har ca 100 tre-femsiffriga nummer i huvudet för att få rätt kilopris på grönsaker.
* jobbar sådär tio timmar om dagen och tycker att det är rätt ok.
* hittar en hel del livsmedel du inte visste existerade samt vill prova många av dem.
* Har ganska lätt att impulshandla saker.
tisdag 6 juli 2010
Om helgen
Mensvärk
Huvudvärk
Tröttheten
om en fin dag på stan och att hitta billiga kläder och äta glass
Om att få skavsår.
Och en infektion
Och att inte kunna ha skor
Och att vara röd långt upp på foten.
Om att bada i vackra sommarvatten
Om att halta efter sin pojkvän i allehanda möbelaffärer och titta på soffor som jag ändå inte ska dela med honom.
Om att sen få äta pencilin. i tio dagar.
att sitta och virka med världens bästa sorella.
och sen börjar jobbet för sommaren.
Huvudvärk
Tröttheten
om en fin dag på stan och att hitta billiga kläder och äta glass
Om att få skavsår.
Och en infektion
Och att inte kunna ha skor
Och att vara röd långt upp på foten.
Om att bada i vackra sommarvatten
Om att halta efter sin pojkvän i allehanda möbelaffärer och titta på soffor som jag ändå inte ska dela med honom.
Om att sen få äta pencilin. i tio dagar.
att sitta och virka med världens bästa sorella.
och sen börjar jobbet för sommaren.
torsdag 1 juli 2010
om livet
Manna: Jamen vad bra, vi övningskör på söndag kväll..
Mamma: vi kommer inte hem idag, vi övningskör imorgon, måndag kväll...
Mamma: eeeeeh, vi kommer kanske hem sent, vid niotiden på måndag, kan du övningsköra då?
Jag: jadå, bara jag får köra...
Mamma: vi kommer inte hem ikväll, utan tidigt imorgon, tisdag, bitti, jag kommer då.
Mamma tisdag kl elva: Nu är jag hemma, jag ska bara göra en del saker, sen kommer jag.
Mamma Kommer kl 12 på tisdag.
Jag: Jag ska träffa sorella kl ett, men jag har sagtr att jag kanske blir lite sen...
Mamma: Kl ett?? Men vi ska ju till ikea?
Jag gick och bjöd med Sorella till ikea.
Och vi fick ju en trevlig dag.
Och jag fick nya lakan och en soptunna till toaletten.
Sen gick vi till biblioteket och jag lånade tre böcker av Agatha Christie och Pride and Prejudice.
Och så köpte jag garn.
Mental ålder: ca 90 sådär...
Mamma: vi kommer inte hem idag, vi övningskör imorgon, måndag kväll...
Mamma: eeeeeh, vi kommer kanske hem sent, vid niotiden på måndag, kan du övningsköra då?
Jag: jadå, bara jag får köra...
Mamma: vi kommer inte hem ikväll, utan tidigt imorgon, tisdag, bitti, jag kommer då.
Mamma tisdag kl elva: Nu är jag hemma, jag ska bara göra en del saker, sen kommer jag.
Mamma Kommer kl 12 på tisdag.
Jag: Jag ska träffa sorella kl ett, men jag har sagtr att jag kanske blir lite sen...
Mamma: Kl ett?? Men vi ska ju till ikea?
Jag gick och bjöd med Sorella till ikea.
Och vi fick ju en trevlig dag.
Och jag fick nya lakan och en soptunna till toaletten.
Sen gick vi till biblioteket och jag lånade tre böcker av Agatha Christie och Pride and Prejudice.
Och så köpte jag garn.
Mental ålder: ca 90 sådär...
lördag 26 juni 2010
Du lindar av olvon en midsommarkrans
och hänger den om mitt hår.
I wish
Även om midsommarfiranden nuförtiden är utan blomsterkransar och dans kring fallosymboler dör jag lite av kärlek så här dagen efteråt.
För det är en bil genom skogen.
Och en sjö och svensk sommar.
Isolerade utan el och vatten såsom sig bör denna urgamla helgdag.
Det är massor av mat och några snappsar.
Och sång. Sånger om fallosymbolernas realisering och nersupna sudentdrömmar.
Och lekar och tipsrunda och en klänning indränkt i rått ägg.
och de tre första sommardoppen.
Och kärlek.
Vi, alla glada.
Hela gänget där alla känner varandra och fler är välkomna.
Och sång, och fina ord med fina människor, om fina samtal, högar av berusade kompisar och dryckeslekar på olika sråk.
Och nämnde jag kärleken?
Om knotten, och myggen, och att gå barfota så långt in i skogen du bara kan i halvmörkret för att kissa.
Om att vakna med sönderrivna fötter.
Om att lägga sig klockan fem på morgonen.
Med snurrande huvud, blött hår ett varmt härta och världes finaste karl i dina armar.
Om att se på när andra äter frukost.
Och inte veta om man är avundskuk på senapsill, skinka och grillchips på lingongrova en morgon ute i solen.
Om att ha vänner som doppar varmkorv i yougurth.
Det är värt att vara bakis idag. Och jag har fått pommes frittes och maxhamburgare.
I wish
Även om midsommarfiranden nuförtiden är utan blomsterkransar och dans kring fallosymboler dör jag lite av kärlek så här dagen efteråt.
För det är en bil genom skogen.
Och en sjö och svensk sommar.
Isolerade utan el och vatten såsom sig bör denna urgamla helgdag.
Det är massor av mat och några snappsar.
Och sång. Sånger om fallosymbolernas realisering och nersupna sudentdrömmar.
Och lekar och tipsrunda och en klänning indränkt i rått ägg.
och de tre första sommardoppen.
Och kärlek.
Vi, alla glada.
Hela gänget där alla känner varandra och fler är välkomna.
Och sång, och fina ord med fina människor, om fina samtal, högar av berusade kompisar och dryckeslekar på olika sråk.
Och nämnde jag kärleken?
Om knotten, och myggen, och att gå barfota så långt in i skogen du bara kan i halvmörkret för att kissa.
Om att vakna med sönderrivna fötter.
Om att lägga sig klockan fem på morgonen.
Med snurrande huvud, blött hår ett varmt härta och världes finaste karl i dina armar.
Om att se på när andra äter frukost.
Och inte veta om man är avundskuk på senapsill, skinka och grillchips på lingongrova en morgon ute i solen.
Om att ha vänner som doppar varmkorv i yougurth.
Det är värt att vara bakis idag. Och jag har fått pommes frittes och maxhamburgare.
söndag 20 juni 2010
och störst av allt är kärleken
och sånt.
Ja gud.
Inte är man rojalist. Fast kanske i smyg.
Min generella upåpfattning om kungligheter är: att det är en fin tradition, man får kolla på fina klänningar och sukta, det är trevligt och svenskt och hej och hå, MEN, det finns ju faktiskt människor där bakom, riktiga människor och riktigta liv och även om det är deras vardag så tycker inte riktigt jag att det är rättvist. Mot dem.
Tänk att ha en sådan begränsad framtid.
Jag har dessutom gjort en rätt stor grej av att jag inte bryr mig ett dugg om brölloppet och helst INTE beffiner mig i sthlm centrum då.
Men igår, efter att jag släpat mig en km, dubbelvikt av smärta och med långa pauser på parkbänkar för att få bort yrseln, när jag låg på min mosters soffa och såg bröllopsmiddagen (och suktade efter de vackra klänningarna och tillsammans med moster kritiserade de fula (hängbröst i djup uringning, blä)) kunde jag inte låta bli att för det första vara ruggigt intresserad av vad de höll tal om, och sen bli rörd av de fina sakerna de sa till varandra.
Och vilja gråta lyckligt över att folk älskar varandra och att det är så fint.
Och sen höll numer Prins Olof Daniel Hertig av Västergötland, av Huset Bernadotte sitt tal till Kronprinsessan.
Och gud.
Och.. ja herre gud.
Vad fint.
Vad fantastist.
Så underbart vackert och romantiskt och... Det var bland det finaste jag hört.
Jag måste nog gifta mig med karln.
I alla fall måste jag ju helt klart gifta mig. Och det snart.
När jag färdigfrossat i klänningar i allsköns stilar, njutit av svenska jordgubar och glass, melon och baguette med brieost samt frysta torkade blåbär (ibland tänker moster till ordentligt) medan jag sktat efter bröllopstårtan gick jag hem genom sthlmsnatten.
Idag vaknade jag till en jättefin dag på Tom Titt med glada vänner.
Och imorgon bor jag inte här.
Gud vad livet är förvirrande
Ja gud.
Inte är man rojalist. Fast kanske i smyg.
Min generella upåpfattning om kungligheter är: att det är en fin tradition, man får kolla på fina klänningar och sukta, det är trevligt och svenskt och hej och hå, MEN, det finns ju faktiskt människor där bakom, riktiga människor och riktigta liv och även om det är deras vardag så tycker inte riktigt jag att det är rättvist. Mot dem.
Tänk att ha en sådan begränsad framtid.
Jag har dessutom gjort en rätt stor grej av att jag inte bryr mig ett dugg om brölloppet och helst INTE beffiner mig i sthlm centrum då.
Men igår, efter att jag släpat mig en km, dubbelvikt av smärta och med långa pauser på parkbänkar för att få bort yrseln, när jag låg på min mosters soffa och såg bröllopsmiddagen (och suktade efter de vackra klänningarna och tillsammans med moster kritiserade de fula (hängbröst i djup uringning, blä)) kunde jag inte låta bli att för det första vara ruggigt intresserad av vad de höll tal om, och sen bli rörd av de fina sakerna de sa till varandra.
Och vilja gråta lyckligt över att folk älskar varandra och att det är så fint.
Och sen höll numer Prins Olof Daniel Hertig av Västergötland, av Huset Bernadotte sitt tal till Kronprinsessan.
Och gud.
Och.. ja herre gud.
Vad fint.
Vad fantastist.
Så underbart vackert och romantiskt och... Det var bland det finaste jag hört.
Jag måste nog gifta mig med karln.
I alla fall måste jag ju helt klart gifta mig. Och det snart.
När jag färdigfrossat i klänningar i allsköns stilar, njutit av svenska jordgubar och glass, melon och baguette med brieost samt frysta torkade blåbär (ibland tänker moster till ordentligt) medan jag sktat efter bröllopstårtan gick jag hem genom sthlmsnatten.
Idag vaknade jag till en jättefin dag på Tom Titt med glada vänner.
Och imorgon bor jag inte här.
Gud vad livet är förvirrande
lördag 19 juni 2010
Om fredagar.
Om en fin lunch med en ännu finare kusin.
Om ett sista besök i världens vackraste bokhandel.
Om sömnen på tunnelbanan kl tre en fredagseftermiddag.
Om huvudvärken.
Om snoret.
Om halsontet och illamåendet.
Om åskan <3
Om en fin kväll med fina människor i ett fint nittiotal fast snor och jag är äckligast i värdeln.
Om att ha slut på softis på tunnelbanan.
Om att charma en kille och att dricka te och titta på film i en främmande lägenhet kl fyra på morgonen.
Om att inte hångla med främmande män.
Helst
Om att komma hem klockan sex och vakna klockan tio och nu måste dagen börja för nu fan ska här pluggas teori.
kanske.
En prommenad som måste göras.
Om en fin moster ikväll.
Och dagarna som bara går
Om ett sista besök i världens vackraste bokhandel.
Om sömnen på tunnelbanan kl tre en fredagseftermiddag.
Om huvudvärken.
Om snoret.
Om halsontet och illamåendet.
Om åskan <3
Om en fin kväll med fina människor i ett fint nittiotal fast snor och jag är äckligast i värdeln.
Om att ha slut på softis på tunnelbanan.
Om att charma en kille och att dricka te och titta på film i en främmande lägenhet kl fyra på morgonen.
Om att inte hångla med främmande män.
Helst
Om att komma hem klockan sex och vakna klockan tio och nu måste dagen börja för nu fan ska här pluggas teori.
kanske.
En prommenad som måste göras.
Om en fin moster ikväll.
Och dagarna som bara går
torsdag 17 juni 2010
tisdag 15 juni 2010
om varför man inte lånar ut sin telefon på plattan
för då får man prata med farbror polisen.
serru..
fast jäsiken vilken spännande dag
serru..
fast jäsiken vilken spännande dag
söndag 13 juni 2010
herre min je
långt över en vecka säger datumet.
så långt över tisdagen att det nästan är tisdag igen.
Och jag som hade ett inlägg.
Om inte fler.
Många fina inlägg.
Om vattenfallet på gatan.
Om joggingturen
Om sömnen.
Men sen kom livet och det blev som det blev, är som det är och blir som det blir.
Och det hände så mycket och var så mycket fast ingenting egentligen skett.
Och jag blev kvar.
Fast tom.
Och ingenting fanns kvar att säga
Utom att hur man än vände och vred och planerade så blev livet aldrig som man tänkt.
så långt över tisdagen att det nästan är tisdag igen.
Och jag som hade ett inlägg.
Om inte fler.
Många fina inlägg.
Om vattenfallet på gatan.
Om joggingturen
Om sömnen.
Men sen kom livet och det blev som det blev, är som det är och blir som det blir.
Och det hände så mycket och var så mycket fast ingenting egentligen skett.
Och jag blev kvar.
Fast tom.
Och ingenting fanns kvar att säga
Utom att hur man än vände och vred och planerade så blev livet aldrig som man tänkt.
söndag 6 juni 2010
funderingar
Ligger hemma på mig säng och återhemtar mig efter tre nätter med ett genomnitt på 4 timmars sömn.
Läser om alla Michelle Magorians böcker.
Dör lite av kärlek.
Funderar dock över en sak.
Förr i tiden, på grund av fattigdom, bristande teknik och sedan krig var barn tvingade att bli vuxna väldigt tidigt. Om inte redan vid tolv, fjorton och inte förr alltför länge sedan var 20 en relativt hög ålder för att vara ogift och utan barn.
Människo har kämpat hårt för att skapa ett tryggt samhälle för att barna ska kunna vara barn.
Vi får ett globaliserat, teknologiserat samhäller där barn mer eller mindre frivilligt offrar sin barndom för att bli vuxna så fort som möjligt.
Ironi?
Läser om alla Michelle Magorians böcker.
Dör lite av kärlek.
Funderar dock över en sak.
Förr i tiden, på grund av fattigdom, bristande teknik och sedan krig var barn tvingade att bli vuxna väldigt tidigt. Om inte redan vid tolv, fjorton och inte förr alltför länge sedan var 20 en relativt hög ålder för att vara ogift och utan barn.
Människo har kämpat hårt för att skapa ett tryggt samhälle för att barna ska kunna vara barn.
Vi får ett globaliserat, teknologiserat samhäller där barn mer eller mindre frivilligt offrar sin barndom för att bli vuxna så fort som möjligt.
Ironi?
onsdag 2 juni 2010
resa
Tittar mig omkring i lägenheten
Rotar igenom väskan
Titar en gång till
Oroar mig
Sitter ner ett tag
Tänker
Rotar
Tittar
Om jag skulle vara modig nog att tycka att jag har allt och kanske bege mig ändå?
Till Berlin!!
Äntligen!
Rotar igenom väskan
Titar en gång till
Oroar mig
Sitter ner ett tag
Tänker
Rotar
Tittar
Om jag skulle vara modig nog att tycka att jag har allt och kanske bege mig ändå?
Till Berlin!!
Äntligen!
tisdag 1 juni 2010
tisdag
När jag trött och uppgiven vandrade hem i höga klackar och värkande fötter lördag morgon kl fyra, då fåglarna sjöng och solen just gått upp var jag något ledsen på världen.
Det var sent.
För att inte säga tidigt.
Jag var trött, utmttad och slut efter två tentor på samma vecka och jag somnade på tunnelbanan och fick gå längre än beräknat.
Massor av långt fick jag gå, och allt jag ville var att sova.
Och kvällen hade inte ens varit värd det.
Trots fina människor, fina klasskamrater och ett fint hejdå på fin resturang.
Krogen.
Jättedyr
Hög musik men ingen dansade.
Så mycket folk att man knappt kunde gå två steg.
Jag skrek mig hes och hörde ändå inte allt vad som sades.
Och en söndag som blev helt borkastad på trött och slut.
En bok som bara får mig att längta efter sånt som inte finns, en säng och en väldigt ledsen Akko.
Och sen en Mallo som räddade världen.
En fin måndag i solen och ett par nya skor.
En lunch i sommaren, en fin vän.
En tisdag.
Två fina.
Massor av second-hand-butiker, veggomat och slutligen en glass på nytorget.
Sommar. Och nya kläder.
Och ny semester
Och slut på skolan.
En resa, snart en karslok, och massor av fantastiska planer.
Det var sent.
För att inte säga tidigt.
Jag var trött, utmttad och slut efter två tentor på samma vecka och jag somnade på tunnelbanan och fick gå längre än beräknat.
Massor av långt fick jag gå, och allt jag ville var att sova.
Och kvällen hade inte ens varit värd det.
Trots fina människor, fina klasskamrater och ett fint hejdå på fin resturang.
Krogen.
Jättedyr
Hög musik men ingen dansade.
Så mycket folk att man knappt kunde gå två steg.
Jag skrek mig hes och hörde ändå inte allt vad som sades.
Och en söndag som blev helt borkastad på trött och slut.
En bok som bara får mig att längta efter sånt som inte finns, en säng och en väldigt ledsen Akko.
Och sen en Mallo som räddade världen.
En fin måndag i solen och ett par nya skor.
En lunch i sommaren, en fin vän.
En tisdag.
Två fina.
Massor av second-hand-butiker, veggomat och slutligen en glass på nytorget.
Sommar. Och nya kläder.
Och ny semester
Och slut på skolan.
En resa, snart en karslok, och massor av fantastiska planer.
lördag 22 maj 2010
sommar
Mot eftermiddagen släpade jag mig ut från en tung, mörk och väldigt ledsen dag och vandrade ner mot stranden.
När jag fann den belamrad med glada människor och muntra massor gick jag den fina prommenadvägen mot klipporna, och klättrade upp mot den icke lika populära skogen.
och där satt jag.
Bland kvällssol träd och myror, och hade det fint med en bok i nästan två och en halv timme.
Jag vandrade hemmåt när myggen börjat surra och solen nästan helt gått ner.
Och runt mig på min stilla prommenad satt fina människor och grillade i sommaren.
Och allting såg så härligt ut.
Nu måste jag hitta någon som vill grilla med mig.
Sen upptäckte jag att min kropp uppenbarligen är sjuk i huvudet.
Jag har börjat äcklas av doften av vårblommor.
jag menar, rönn kan väl ingen människa i världen tycka luktar gott, men hägg!
När jag var barn hade jag mitt favoritställe i världen på en sten under et häggträd för att allt luktade så underbart gott där på våren.
Nu får jag typ kvälvningar av att gå förbi en.
typ alla vita blomträd ger mig den reaktionen.
Jag tror att jag är allergisk mot sommaren.
När jag fann den belamrad med glada människor och muntra massor gick jag den fina prommenadvägen mot klipporna, och klättrade upp mot den icke lika populära skogen.
och där satt jag.
Bland kvällssol träd och myror, och hade det fint med en bok i nästan två och en halv timme.
Jag vandrade hemmåt när myggen börjat surra och solen nästan helt gått ner.
Och runt mig på min stilla prommenad satt fina människor och grillade i sommaren.
Och allting såg så härligt ut.
Nu måste jag hitta någon som vill grilla med mig.
Sen upptäckte jag att min kropp uppenbarligen är sjuk i huvudet.
Jag har börjat äcklas av doften av vårblommor.
jag menar, rönn kan väl ingen människa i världen tycka luktar gott, men hägg!
När jag var barn hade jag mitt favoritställe i världen på en sten under et häggträd för att allt luktade så underbart gott där på våren.
Nu får jag typ kvälvningar av att gå förbi en.
typ alla vita blomträd ger mig den reaktionen.
Jag tror att jag är allergisk mot sommaren.
torsdag 20 maj 2010
illusion
Begravning.
Maj.
Vår.
Träden slår ut och blommorna doftar och vår släkt står återigen samlade inför en kista.
Såsom förra året, så i år.
Och som jag såg hans familj sörja så djupt, stackars Makan sörja så djupt, kände jag egen saknad.
En fin man, en självklar del av min uppväxt och mitt liv, om än en bit på håll, har plockats bort för att aldrig ersättas.
Även om jag i den svala kyrkan bland de vackra psalmerna varken kan se eller förstå att det hänt, inte kan få något begrepp om en Carl-Bertil ur tiden.
Och samlade runt mig var de underbara nära.
Min släkt, mina farbröder och kusiner, som jag till skillnad från mammas sida ser som min familj.
Och jag går alltid igenom samma känslor när jag möter dem.
Lycka och kärlek.
De är så fina människor, mina människor, jag känner mig hemma och trygg och som om jag faktiskt hör till någonstans, som om jag är del av någonting, en släkt och en familj.
Ledsamhet.
För att jag inser att det är en illusion.
För att jag inser att vi bara ses en gång om året, max.
För att trots att vi kommer så fint överens och pratar så mycket så känner vi ju inte varandra på riktigt.
Jag har ingen egentlig plats i deras liv.
Längtan.
Drömmen om att ses. Drömmen om att ha.
Tanken på att träffas oftare och kanske kusinerna kan svänga ihop något en gång om året. En dag för oss om året att ses?
Besvikelse.
När jag inser att så funkar inte världen.
Förvirring.
när jag inte längre vet.
Vad jag älskar, om jag älskar dem och oss, fast på sådant avstånd?
Att så starkt älska något som kanske inte finns.
Att längta efter något som jag aldrig får?
Eller finns dom där?
Utan att jag ser dem, är det här vad livet är? Långa avstånd och ögonblickslycka?
Och jag blir depprimerad och förvirrad för jag har plötsligt inget grepp om livet.
Vad jag får älska och vad som är så viktigt.
Att inget är beständigt, att inget finns på plats för mig att ta på, riktigt där.
Familj, släkt, vänner, bekanta..
Att alla dessa människor i världen ständigt skiftar, försvinner, flyttar, sviker, finns någon annan stans.
Och jag vet inte vad som är verkligt längre.
Att känna kärlek för personer som man ändå kommer att förlora, känns ju lite fel. Att ständigt ha någon ny att sakna.
Att inse att fina människor ersätts med andra fina människor.
Att fundera på om bekantskaer och vänner ska ses lite lättare, kanske inte är så viktiga.
Att aldrig mer älska?
Eller att leva för att bli besviken.
En längtan efter en fast pungt.
Ett hem.
En släkt och en familj.
Ett alltid
Och att sedan känna sig dum och överanalytisk.
Maj.
Vår.
Träden slår ut och blommorna doftar och vår släkt står återigen samlade inför en kista.
Såsom förra året, så i år.
Och som jag såg hans familj sörja så djupt, stackars Makan sörja så djupt, kände jag egen saknad.
En fin man, en självklar del av min uppväxt och mitt liv, om än en bit på håll, har plockats bort för att aldrig ersättas.
Även om jag i den svala kyrkan bland de vackra psalmerna varken kan se eller förstå att det hänt, inte kan få något begrepp om en Carl-Bertil ur tiden.
Och samlade runt mig var de underbara nära.
Min släkt, mina farbröder och kusiner, som jag till skillnad från mammas sida ser som min familj.
Och jag går alltid igenom samma känslor när jag möter dem.
Lycka och kärlek.
De är så fina människor, mina människor, jag känner mig hemma och trygg och som om jag faktiskt hör till någonstans, som om jag är del av någonting, en släkt och en familj.
Ledsamhet.
För att jag inser att det är en illusion.
För att jag inser att vi bara ses en gång om året, max.
För att trots att vi kommer så fint överens och pratar så mycket så känner vi ju inte varandra på riktigt.
Jag har ingen egentlig plats i deras liv.
Längtan.
Drömmen om att ses. Drömmen om att ha.
Tanken på att träffas oftare och kanske kusinerna kan svänga ihop något en gång om året. En dag för oss om året att ses?
Besvikelse.
När jag inser att så funkar inte världen.
Förvirring.
när jag inte längre vet.
Vad jag älskar, om jag älskar dem och oss, fast på sådant avstånd?
Att så starkt älska något som kanske inte finns.
Att längta efter något som jag aldrig får?
Eller finns dom där?
Utan att jag ser dem, är det här vad livet är? Långa avstånd och ögonblickslycka?
Och jag blir depprimerad och förvirrad för jag har plötsligt inget grepp om livet.
Vad jag får älska och vad som är så viktigt.
Att inget är beständigt, att inget finns på plats för mig att ta på, riktigt där.
Familj, släkt, vänner, bekanta..
Att alla dessa människor i världen ständigt skiftar, försvinner, flyttar, sviker, finns någon annan stans.
Och jag vet inte vad som är verkligt längre.
Att känna kärlek för personer som man ändå kommer att förlora, känns ju lite fel. Att ständigt ha någon ny att sakna.
Att inse att fina människor ersätts med andra fina människor.
Att fundera på om bekantskaer och vänner ska ses lite lättare, kanske inte är så viktiga.
Att aldrig mer älska?
Eller att leva för att bli besviken.
En längtan efter en fast pungt.
Ett hem.
En släkt och en familj.
Ett alltid
Och att sedan känna sig dum och överanalytisk.
tisdag 18 maj 2010
om att komma hem. flera gånger.
Igår kväll tog jag ett sent tåg från hemmastaden mot vår huvudstad.
Älskling vinkade av på perrongen.
Att lämna honom och de gator jag vuxit upp på, efter middag i det hus som sett mig bli den jag är, och efter vänner som kännt mig hela livet känns det skumt att vara på väg bort, för att vara borta flera veckor.
När man sitter på den välkända, tråkigt fina vardagliga tunnelbanan och ser på förorternas nygrönska känns det fint och tryggt att komma hem igen. Till mitt.
Till min vardag här.
Och de eviga frågorna rasa kring skallen.
När var varför och framförallt hur?
Idag har jag tuffa ilandsproblem att tackla.
Tenta och redovisning. Fast jag vill hellst sova jag. Trots nio timmar nattsömn och eftermiddagslur.
Och när jag på facebook återigen ser min kompis nya bedårande söta kattunge som jag träffade i lördags funderar jag återigen över hur mycket min pojkvän är värd egentligen.
Allergiker.
Och inte fan är han sötare än en kattunge.
Älskling vinkade av på perrongen.
Att lämna honom och de gator jag vuxit upp på, efter middag i det hus som sett mig bli den jag är, och efter vänner som kännt mig hela livet känns det skumt att vara på väg bort, för att vara borta flera veckor.
När man sitter på den välkända, tråkigt fina vardagliga tunnelbanan och ser på förorternas nygrönska känns det fint och tryggt att komma hem igen. Till mitt.
Till min vardag här.
Och de eviga frågorna rasa kring skallen.
När var varför och framförallt hur?
Idag har jag tuffa ilandsproblem att tackla.
Tenta och redovisning. Fast jag vill hellst sova jag. Trots nio timmar nattsömn och eftermiddagslur.
Och när jag på facebook återigen ser min kompis nya bedårande söta kattunge som jag träffade i lördags funderar jag återigen över hur mycket min pojkvän är värd egentligen.
Allergiker.
Och inte fan är han sötare än en kattunge.
måndag 10 maj 2010
om att misslyckas
5 km.
Jag springer 5 km nuförtiden.
För två veckor sedan sprang jag en mil utan problem.
Utan att ens bli trött, och nu springer jag bara hälften.
Inte för att min kropp inte orkar.
Den är pigg och alert även när jag sprungit min runda och mina lungor och ben vill ha mer.
Men det är som om jag är tung, innuti. Som om där kroppen vill orkar själen inte med.
Som om att jag är matt och trött och less just nu och då kan jag inte få mina muskler att kämpa, bara tanken på de oändligt långa fem kilometrarna till får mig att vilja kura ihop mig under ett täcke och bara sova.
Och det är vad jag gör.
Sover.
Sover och läser hela dagarna och orkar inte med.
Jag vet inte varför, egentligen.
Mitt liv är så fint just nu att jag egentligen bara är nöjd.
Men det var ju det där med begravningen jag nog inte ka gå på.
Valet mellan att hedra en fin människa och inte få betyg i min kurs.
Det var ju det där med att inte ha träffat son pojkvän ordenltligt på ca fem veckor.
Det där med "ja gud vad fint det blev i huvudstaden, vad bra att jag ska flytta härifrån då"
och realiatentan och gramatiktentan samma vecka.
Och att jag inte åt på tolv timmar förra dygnet för att gröt är tråkigt, och att det kändes så bra, att vara yr av hunger igen.
ja ja. om en vecka är valet om begravningen taget, på onstag ska jag palla mig runt milen oavsett vad hjärnan tycker och jag har nu tillräckligt med bröd och äpplen hemma för att orka äta etttag till.
Jag springer 5 km nuförtiden.
För två veckor sedan sprang jag en mil utan problem.
Utan att ens bli trött, och nu springer jag bara hälften.
Inte för att min kropp inte orkar.
Den är pigg och alert även när jag sprungit min runda och mina lungor och ben vill ha mer.
Men det är som om jag är tung, innuti. Som om där kroppen vill orkar själen inte med.
Som om att jag är matt och trött och less just nu och då kan jag inte få mina muskler att kämpa, bara tanken på de oändligt långa fem kilometrarna till får mig att vilja kura ihop mig under ett täcke och bara sova.
Och det är vad jag gör.
Sover.
Sover och läser hela dagarna och orkar inte med.
Jag vet inte varför, egentligen.
Mitt liv är så fint just nu att jag egentligen bara är nöjd.
Men det var ju det där med begravningen jag nog inte ka gå på.
Valet mellan att hedra en fin människa och inte få betyg i min kurs.
Det var ju det där med att inte ha träffat son pojkvän ordenltligt på ca fem veckor.
Det där med "ja gud vad fint det blev i huvudstaden, vad bra att jag ska flytta härifrån då"
och realiatentan och gramatiktentan samma vecka.
Och att jag inte åt på tolv timmar förra dygnet för att gröt är tråkigt, och att det kändes så bra, att vara yr av hunger igen.
ja ja. om en vecka är valet om begravningen taget, på onstag ska jag palla mig runt milen oavsett vad hjärnan tycker och jag har nu tillräckligt med bröd och äpplen hemma för att orka äta etttag till.
onsdag 5 maj 2010
tisdag 4 maj 2010
motion
Man förlorar mycket av sin självrespekt av att jogga har jag märkt.
Mycket av sin rädsla att göra bort sig inför andra.
Man har fula kläder.
Man blir röd i ansiktet.
Man svettas.
Man blir ofta omsprungen av hurtiga pensionärer.
Ibland får man håll i bröstmusklerna och tror att man håller på att få en hjärtatack och tackar gudarna för alla andra hurtiga människor omkring sig i skogen.
Man inser sedan att även om man nu skulle få en hjärtatack skulle det inte tjäna någonting med folk runtomkring sig, man skulle ändå behöva dö av skam om någon gjorde mun-mot-mun-metoden mot ens svettiga, röda ansikte.
Men det är fint ändå.
Idag hade jag äran att vara ute i spåren med moster, och hon är alltid fin att umgås med.
Mycket av sin rädsla att göra bort sig inför andra.
Man har fula kläder.
Man blir röd i ansiktet.
Man svettas.
Man blir ofta omsprungen av hurtiga pensionärer.
Ibland får man håll i bröstmusklerna och tror att man håller på att få en hjärtatack och tackar gudarna för alla andra hurtiga människor omkring sig i skogen.
Man inser sedan att även om man nu skulle få en hjärtatack skulle det inte tjäna någonting med folk runtomkring sig, man skulle ändå behöva dö av skam om någon gjorde mun-mot-mun-metoden mot ens svettiga, röda ansikte.
Men det är fint ändå.
Idag hade jag äran att vara ute i spåren med moster, och hon är alltid fin att umgås med.
söndag 2 maj 2010
Valborg
Ett tåg, en förvirrad prommenad i en ny stad.
Hundratals studenter och flera glas vin mitt på dagen.
Att träffa gamla vänner.
Grillning, kubb, Nf, grönt gräs och lite mer vin.
Dryga lekar och dumförklaring.
Att träffa er igen, att vara härligt borta och leva i ett underbart nu, se sin framtid och staden jag kommer att flytta till.
Att somna bredvid den man älskar.
Pizza på bakisdag.
Godis och film.
Ett tåg.
Och hemma igen.
efter ett långt men härligt dygn.
Valborg <3
Hundratals studenter och flera glas vin mitt på dagen.
Att träffa gamla vänner.
Grillning, kubb, Nf, grönt gräs och lite mer vin.
Dryga lekar och dumförklaring.
Att träffa er igen, att vara härligt borta och leva i ett underbart nu, se sin framtid och staden jag kommer att flytta till.
Att somna bredvid den man älskar.
Pizza på bakisdag.
Godis och film.
Ett tåg.
Och hemma igen.
efter ett långt men härligt dygn.
Valborg <3
tisdag 27 april 2010
Peppen
En underbart juvlig vårdag.
En lunch i den värmande solen.
En fin träningskompis.
Och just precis när jag funderar på om jag ska spräcka budjeten säger hon:
Du, ska jag bjuda dig på en glass?
Jag tror inte världen kan bli bättre.
och så har det gått ett år.
Och så har det gått två timmar
Och så kom våren, solen, fräknarna, blommorna, knopparna och glädjen
En lunch i den värmande solen.
En fin träningskompis.
Och just precis när jag funderar på om jag ska spräcka budjeten säger hon:
Du, ska jag bjuda dig på en glass?
Jag tror inte världen kan bli bättre.
och så har det gått ett år.
Och så har det gått två timmar
Och så kom våren, solen, fräknarna, blommorna, knopparna och glädjen
måndag 26 april 2010
Opeppen
Stress!
Är det något i den här världen som jag hatar så är det stress!
Jag har för mycket att göra, för mycket attt tänka på, för många lösa trådar och typ inga fasta punkter.
skola, berlin, skola, flytt, valborg, uppbokad hela maj, universitet, nytt hem, hemmastad, vänner här och vänner där och vänner jag upptäcker att jag inte alls har längre.
Som inte är mina något mer.
Vänner som jag gärna vill ska bli mina men när finns tiden för oss?
Okända ansikten när jag byter stad ytterligare en gång igen i höst.
De fina underbara hemma-hemma, de jag länmat kvar.
Min underbare karl. Allt för långt borta för att det ska vara rättvist.
och skola.
skola skola skola skola skola skola skola skola skola.
Och noll motivation.
Noll sjävdiciplin.
Noll Pepp.
Överleva maj, stänga av och bara jobba på, sen blir det nog bättre ska vi se.
Då allt blir lite klarare
Är det något i den här världen som jag hatar så är det stress!
Jag har för mycket att göra, för mycket attt tänka på, för många lösa trådar och typ inga fasta punkter.
skola, berlin, skola, flytt, valborg, uppbokad hela maj, universitet, nytt hem, hemmastad, vänner här och vänner där och vänner jag upptäcker att jag inte alls har längre.
Som inte är mina något mer.
Vänner som jag gärna vill ska bli mina men när finns tiden för oss?
Okända ansikten när jag byter stad ytterligare en gång igen i höst.
De fina underbara hemma-hemma, de jag länmat kvar.
Min underbare karl. Allt för långt borta för att det ska vara rättvist.
och skola.
skola skola skola skola skola skola skola skola skola.
Och noll motivation.
Noll sjävdiciplin.
Noll Pepp.
Överleva maj, stänga av och bara jobba på, sen blir det nog bättre ska vi se.
Då allt blir lite klarare
fredag 23 april 2010
jag får spel!
Efter ca fem månaders desperation och uppgivenhet har jag äntligen lyckats hitta vägen ut ur grottan.
Den visade sig finnas där jag faktiskt letat förut, jag hade bara missat när jag sköt.
Nu sitter jag fast i ett slott där en babydrake/sköldpaddesak försöker rida på min rygg istället för att låta mig spränga hans hem.
OCH mina ägg är slut.
Var finns rättvisan i detta?
Den visade sig finnas där jag faktiskt letat förut, jag hade bara missat när jag sköt.
Nu sitter jag fast i ett slott där en babydrake/sköldpaddesak försöker rida på min rygg istället för att låta mig spränga hans hem.
OCH mina ägg är slut.
Var finns rättvisan i detta?
söndag 18 april 2010
förvirring.
Akko en söndagskväll:
"nejjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj! var är min bh??? den hänger inte där den skaaaaaa! Var är den? Var har jag lagt deeeen?"
"...just ja. Jag har den på mig.."
"nejjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj! var är min bh??? den hänger inte där den skaaaaaa! Var är den? Var har jag lagt deeeen?"
"...just ja. Jag har den på mig.."
fredag 16 april 2010
försent.
Sista anmlningsdagen är över.
Timmen är gången, klockan slagen och slussen stängd.
Det är bara kvar att andas ut, svälja de sista kvalen
"ska jag verkligen...?"
"men är det inte bättre om...?"
och
"vill jag verkligen det här...?"
Andas ut och vänta.
Beslutet är taget.
Även det fina erbjudandet från Mallo.
Mallos fina födelsedagsfirande i utlandet.
Fyra dagar i berlin.
1000 kr för boende och flyg.
Även det beslutet är efter många, långa kval taget.
Nej.
Det står för mycket ivägen just nu.
Egentligen har jag inte pnegarna.
Körkortet kostar rätt mycket just nu.
Jag vet inte när jag ska jobba i sommar.
Och jag har en lägenhet att städa ur.
Idag har jag städat ur vintern.
Smörjt kängor,
Tvättat vantar,
Lagt undan mössan och halsduken och jackan och välkomnat våren.
Idag har jag städat lägenheten för jag får främmande ikväll.
Det är rent och lugnt nu.
Jag ska sätta mig och plugga medan jag väntar.
Timmen är gången, klockan slagen och slussen stängd.
Det är bara kvar att andas ut, svälja de sista kvalen
"ska jag verkligen...?"
"men är det inte bättre om...?"
och
"vill jag verkligen det här...?"
Andas ut och vänta.
Beslutet är taget.
Även det fina erbjudandet från Mallo.
Mallos fina födelsedagsfirande i utlandet.
Fyra dagar i berlin.
1000 kr för boende och flyg.
Även det beslutet är efter många, långa kval taget.
Nej.
Det står för mycket ivägen just nu.
Egentligen har jag inte pnegarna.
Körkortet kostar rätt mycket just nu.
Jag vet inte när jag ska jobba i sommar.
Och jag har en lägenhet att städa ur.
Idag har jag städat ur vintern.
Smörjt kängor,
Tvättat vantar,
Lagt undan mössan och halsduken och jackan och välkomnat våren.
Idag har jag städat lägenheten för jag får främmande ikväll.
Det är rent och lugnt nu.
Jag ska sätta mig och plugga medan jag väntar.
måndag 12 april 2010
tv
Jag: Men alltså, om man räknar på normaltiden för sörjandet när någon gör slut med en så är ju det hälften av tiden man arit ihop... men jag kom ju över R på typ tre veckor, och vi var ihop tre år...
P: Ja, fast det är väl olika för olika människor...
Jag: .. ja jo jag vet, men dom sa det på sex and the city, och nuhar jag börjat tänka över en massa olika saker...
P: *tittar väldigt skeptiskt på mig* Akko, du MÅSTE sluta titta på sex in the city nu!
Jag: men....
P: Ja, fast det är väl olika för olika människor...
Jag: .. ja jo jag vet, men dom sa det på sex and the city, och nuhar jag börjat tänka över en massa olika saker...
P: *tittar väldigt skeptiskt på mig* Akko, du MÅSTE sluta titta på sex in the city nu!
Jag: men....
torsdag 8 april 2010
när mitt liv blev en klyché
Och min hud mot din.
Din underbara doft
Dina mjuka andretag
Och min fullständiga trygghet
din lägenhet och mitt hem
våra skratt och prat
En middag framför QI
Och ett liv jag älskar att leva.
Att bara vara nära dig
Skrämmande lycka
Att bara finnas här med dig
är så ofattbart självklart, opålitligt rätt.
lämna mig aldrig?
Din underbara doft
Dina mjuka andretag
Och min fullständiga trygghet
din lägenhet och mitt hem
våra skratt och prat
En middag framför QI
Och ett liv jag älskar att leva.
Att bara vara nära dig
Skrämmande lycka
Att bara finnas här med dig
är så ofattbart självklart, opålitligt rätt.
lämna mig aldrig?
fredag 2 april 2010
påsk
kycklingklubbor, revbensspjäll, lassange, lax, caneloni, ägg, sill, sallad, sockerärtor, fetaost, hallomi, dinkelgrova frukt, baguette, rostbröd, ost, marmelad, bregott havssalt, leverpastej, oboy, påskmust, rödvin, op, vindruvor, toskakaka, ballerina, memma, grädde, godis, lakrits, naturgodis, lindorf, chips, jordnötsringar...
Akko kommer lycklig rulla hem på måndag.
Akko kommer lycklig rulla hem på måndag.
tisdag 30 mars 2010
che sará sará
Jag har sökt till högskolan!
Hör och häpna, pausa världen, lyssna alla för jag har sökt!
INNAN sista minuten!
INNAN sidan krachar och allt ändå gick åt helvete.
Visst jag ska ändra, fundera, göra om och göra rätt.
Ha panik, ändra mig fixa och dona.
Men jag har sökt.
I alla fall..
Shit
Hör och häpna, pausa världen, lyssna alla för jag har sökt!
INNAN sista minuten!
INNAN sidan krachar och allt ändå gick åt helvete.
Visst jag ska ändra, fundera, göra om och göra rätt.
Ha panik, ändra mig fixa och dona.
Men jag har sökt.
I alla fall..
Shit
söndag 21 mars 2010
drömmar
Jag har idag legat på nålar sen klockan sex och vaknat var femte minut för att kolla på klockan.
Detta för att jag drömde att jag var tvungen att själv ta bilen till körskolan (för att tunnelbanan var så seg) och att jag körde vilse och fick motorstopp.
Sen när jag väl fick igång bilen igen körde jag automatiskt till mitt jobb, och var tvugen att cykla som en mindre galning för att kanske, KANSKE komma i tid till min lektion.
Nu är jag så klart övertygad om att jag kommer att missa den och allt kommer att gå uder om ag kommer fem minuter försent.
Jag har över tå timmar på mig att komma dit.
Igår drömde jag att jag var tvungen att simma genom havet för att hämta posten.
Sen spelade jag och mamma poker med en kortlek med 72 kort.
Jag var osäker på om jag hade fyrtal eller inte.
Det var rätt mysigt.
Man borde få sova mer
Detta för att jag drömde att jag var tvungen att själv ta bilen till körskolan (för att tunnelbanan var så seg) och att jag körde vilse och fick motorstopp.
Sen när jag väl fick igång bilen igen körde jag automatiskt till mitt jobb, och var tvugen att cykla som en mindre galning för att kanske, KANSKE komma i tid till min lektion.
Nu är jag så klart övertygad om att jag kommer att missa den och allt kommer att gå uder om ag kommer fem minuter försent.
Jag har över tå timmar på mig att komma dit.
Igår drömde jag att jag var tvungen att simma genom havet för att hämta posten.
Sen spelade jag och mamma poker med en kortlek med 72 kort.
Jag var osäker på om jag hade fyrtal eller inte.
Det var rätt mysigt.
Man borde få sova mer
ångest
Ångesten är tillbaka.
Den gamla vidriga ångesten varje gång jag ser mig i spegeln.
Ful.
Så ful.
Fet.
Så vidrigt fet är jag där jag vaggar fram som en val som fått lyckan att ha ben.
Jag äcklas av mig själv varje gång jag ätit.
Jag ser på gamla bider av mig själv från när jag var 18 och hade magkattar, inte kunde äta och faktiskt såg bra ut.
Jag ser på mig själv nu och orkar inte ha fina kläder, orkar inte tänka på sommaren, orkar inte anstränga mig för det är ändå ingen idé.
Jag äcklas av mig själv.
Vill ge upp.
Vill sluta leva för vad finns här för mig då alla ändå måste se ner på mig när de ser mig.
För visst är det så, i min hjärna är det så.
Bor övertygelsen om att andra människor ser mig och hatar mig för det fula monster jag blivit.
jag vill inte ha det så här.
Varför kan inte jag också bara ha styrkan och självdiciplinen att äta och träna rätt för att bli smal?
Hur gör man?
Den gamla vidriga ångesten varje gång jag ser mig i spegeln.
Ful.
Så ful.
Fet.
Så vidrigt fet är jag där jag vaggar fram som en val som fått lyckan att ha ben.
Jag äcklas av mig själv varje gång jag ätit.
Jag ser på gamla bider av mig själv från när jag var 18 och hade magkattar, inte kunde äta och faktiskt såg bra ut.
Jag ser på mig själv nu och orkar inte ha fina kläder, orkar inte tänka på sommaren, orkar inte anstränga mig för det är ändå ingen idé.
Jag äcklas av mig själv.
Vill ge upp.
Vill sluta leva för vad finns här för mig då alla ändå måste se ner på mig när de ser mig.
För visst är det så, i min hjärna är det så.
Bor övertygelsen om att andra människor ser mig och hatar mig för det fula monster jag blivit.
jag vill inte ha det så här.
Varför kan inte jag också bara ha styrkan och självdiciplinen att äta och träna rätt för att bli smal?
Hur gör man?
fredag 19 mars 2010
tisdag 16 mars 2010
tisdag
Denna helg och vecka (så långt som den nu är skriden) har jag faktiskt ägnat mig åt lite populärkultur, och äntligen tagit mig i kragen att göra ett smakprov på saker som min medmänsklighet uppskattar som underhållning.
jag har sett halva första säsongen av "how I met your mother" och idag läst halva "twilight".
Mina åsikter är som följande:
Twilight:
hitills... är jag upprörd över reccensenten som påstod att den är mycket bättre och mer välskriven än Harry Potter.
Det är den inte.
(Även jag, troget fan som jag är till min käre Harry kan se bristerna i J K Rowlings språk, och stil och (suck) böcker, men ingenting kan någonsin övertala mig att hennes verk inte är en fantastisk och underbar sjulogi)
Men även ur ett opartiskt perspektiv kommer inte twilight nära.
Boken är inte värdelös.
Den är lätt att läsa, man fastnar i den och jag vill läsa vidare. Den är medryckande och intresserande och den är bra för unga människor som vill drömma sig bort, vara romantska, bli kära i kärleken och kåta så det ryker ur öronen.
Jag tycker att det är en bok som pendlar mellan "bra" och "helt ok" av olika anledningar.
Jag vill mycket gärna läsa vidare och är intresserad över slutskedet.
Jag vill kanske läsa hela trilogin, för att jag är nyfiken.
Men det finns ingen hype, ingen brådska, ingen längtan och inget "måste ha nuuu"
boken är ok, rätt bra om man är 16
How I met your mother:
Söt serie. Lite som vänner. Väldigt lik vänner på många sätt.
Jag underhåller mig att titta på den på samma sätt:
Jag slötittar för att jag trivs med det.
Den är inte "jonathan creek"-bra.
Inte "avatar the last airbender"-bra
inte "greys anatomy"-spännande och medryckande (jag antar att jag förlorade hälften av alla sypatier där med den serien som jämförelse)
den är bra, den är rolig, den innehåller roliga (och dryga) karaktärer och jag tycker om att slötitta på den.
"bra" pendlar mot "riktigt bra"
ingen hype.
men bra.
vi lämnar det där
jag har sett halva första säsongen av "how I met your mother" och idag läst halva "twilight".
Mina åsikter är som följande:
Twilight:
hitills... är jag upprörd över reccensenten som påstod att den är mycket bättre och mer välskriven än Harry Potter.
Det är den inte.
(Även jag, troget fan som jag är till min käre Harry kan se bristerna i J K Rowlings språk, och stil och (suck) böcker, men ingenting kan någonsin övertala mig att hennes verk inte är en fantastisk och underbar sjulogi)
Men även ur ett opartiskt perspektiv kommer inte twilight nära.
Boken är inte värdelös.
Den är lätt att läsa, man fastnar i den och jag vill läsa vidare. Den är medryckande och intresserande och den är bra för unga människor som vill drömma sig bort, vara romantska, bli kära i kärleken och kåta så det ryker ur öronen.
Jag tycker att det är en bok som pendlar mellan "bra" och "helt ok" av olika anledningar.
Jag vill mycket gärna läsa vidare och är intresserad över slutskedet.
Jag vill kanske läsa hela trilogin, för att jag är nyfiken.
Men det finns ingen hype, ingen brådska, ingen längtan och inget "måste ha nuuu"
boken är ok, rätt bra om man är 16
How I met your mother:
Söt serie. Lite som vänner. Väldigt lik vänner på många sätt.
Jag underhåller mig att titta på den på samma sätt:
Jag slötittar för att jag trivs med det.
Den är inte "jonathan creek"-bra.
Inte "avatar the last airbender"-bra
inte "greys anatomy"-spännande och medryckande (jag antar att jag förlorade hälften av alla sypatier där med den serien som jämförelse)
den är bra, den är rolig, den innehåller roliga (och dryga) karaktärer och jag tycker om att slötitta på den.
"bra" pendlar mot "riktigt bra"
ingen hype.
men bra.
vi lämnar det där
söndag 14 mars 2010
sämst
So this is the deal.
världens underbaraste pojkvän kommer och hälsar på en helg.
Jag är iof lite sjuk och har iof sovit lite konstigt de senaste dagarna, (och jag har förvisso mens) men det ger mig inte anledning att vara ett monster på två ben, som snäser och är sur vad man än säger och inte alls har lust att göra ngt annat än att sova mer eller... ha tråkigt basicly.
jag blir alltid ett monster när jag är trött.
Monster är en underdrift. men kan se höknäbben och vingarna. och håret som sakta förvandlas till ormar när jag spner mina gula ögon i världen och giftet droppar från mina vassa tänder.
Ungefär så känner jag mig när ja sätter mig mitt emot världens finaste människa på tunnelbanan.
och jag vill inte, det är ju det som är grejen. Jag vill inte. jag vill vara söt och gullig och jag vill ha trevligt i vårvädret och jag vill kramas och hålla hand och bara vara kära men jag KAN inte för jag är ett monster!
och det gör mig bara arg och ledsen och besviken på mig själv oh det hela slutar med att jag bara är ännu elakare.
sen somnar ahn och jag tittade på tre transor i en buss i australien halva natten och idag åkte han hem och nu ses vi inte på tre veckor.
Därför passar jag på att äta choklad till middag då jag ju inte kan träna imorgon pga förklning och "ska bara titta på eeett avsnitt till av "how I met your mother" innan jag gör ngt produktivt" eftersom jag har bokat upp mig hela veckan och bara har tenta nästa måndag.
men det är en ny vecka imoron... lr hur?
världens underbaraste pojkvän kommer och hälsar på en helg.
Jag är iof lite sjuk och har iof sovit lite konstigt de senaste dagarna, (och jag har förvisso mens) men det ger mig inte anledning att vara ett monster på två ben, som snäser och är sur vad man än säger och inte alls har lust att göra ngt annat än att sova mer eller... ha tråkigt basicly.
jag blir alltid ett monster när jag är trött.
Monster är en underdrift. men kan se höknäbben och vingarna. och håret som sakta förvandlas till ormar när jag spner mina gula ögon i världen och giftet droppar från mina vassa tänder.
Ungefär så känner jag mig när ja sätter mig mitt emot världens finaste människa på tunnelbanan.
och jag vill inte, det är ju det som är grejen. Jag vill inte. jag vill vara söt och gullig och jag vill ha trevligt i vårvädret och jag vill kramas och hålla hand och bara vara kära men jag KAN inte för jag är ett monster!
och det gör mig bara arg och ledsen och besviken på mig själv oh det hela slutar med att jag bara är ännu elakare.
sen somnar ahn och jag tittade på tre transor i en buss i australien halva natten och idag åkte han hem och nu ses vi inte på tre veckor.
Därför passar jag på att äta choklad till middag då jag ju inte kan träna imorgon pga förklning och "ska bara titta på eeett avsnitt till av "how I met your mother" innan jag gör ngt produktivt" eftersom jag har bokat upp mig hela veckan och bara har tenta nästa måndag.
men det är en ny vecka imoron... lr hur?
onsdag 10 mars 2010
kvälls-stund har guld i mun
Sammanfattning av dagen:
Upp, göra läxan som jag inte orkade igår
Ge mig iväg i god tid
Komma på att jag glömt pengarna
Springa tillbaka, sedan skkynda mig
Ha min första körlektion ngnsin på en körskola. Jag trodde att jag skulle ha ett mer awesome inlägg att skriva om det än jag har.
Det gick bra, jag var lite ringrostig, men det mesta satt kvar. nu är det bara att köra på (hehe)
ha lektion
vara sjuk, åka hem och trycka i sig choklad till middag och inte göra läxorna.
Upp, göra läxan som jag inte orkade igår
Ge mig iväg i god tid
Komma på att jag glömt pengarna
Springa tillbaka, sedan skkynda mig
Ha min första körlektion ngnsin på en körskola. Jag trodde att jag skulle ha ett mer awesome inlägg att skriva om det än jag har.
Det gick bra, jag var lite ringrostig, men det mesta satt kvar. nu är det bara att köra på (hehe)
ha lektion
vara sjuk, åka hem och trycka i sig choklad till middag och inte göra läxorna.
tisdag 9 mars 2010
över en vecka
Över en vecka har gått sen jag sist skrev och jag måste erkänna att det är med trötta ögon och lite tid jag skriver nu.
Den enkla anledningen till avbrottet är denna: inget internet.
Förra veckan var jag ledig, och efter en underbar helg hos min älskade åkte jag hem-hem.
hem-hem till föräldrarna och hemmet jag faktiskt saknat.
Far bjöd på semlor och vi hade det mysigt en kväll.
Dagen därpå återupptäckre jag vilket stilla liv som levs hemma-hemma. hur lite sociala vi egentligen är.
Jag roade mig genom att läsa om 40-50-talet på italienska, och sen tvingade mor ut mig på fina vinterprommenader i fin snö och så spelade vi kort.
Jag experimenterade på onsdagen med mat, och inser igen vilket geni jag är.
En lugn halv-vecka spenderades kort sagt.
Torsdage spenderades på olika transportmedel, och vid halv sju på kvällen kunde en mycket lycklig Akko krama gamla vänner och lyckligt tjattra på på italienska med de fina schweiziskorna i deras hemland.
Vi åt på resturang och middagen var en fantastisk vegetarisk buffé!
För övrigt i utlandet gjorde jag detta:
pratade italienska, provade det lokala köket som visade sig vara utmärkta kombinationer av ost, bröd, potatis och lök i olika slag. Ibland åt man dem med äppelmos.
Jag har även druckit läsk gjord på "mjölk-extrakt" och köpt mängder med choklad.
Jag har gått i vackra städer, åkt tåg, åkt färga åkt linbana (500 m över markan!) och prommenerat i bergen.
Sett italiensk film och pratat inpå småtimmarna.
Underbara fina.
Nu är jag trött. De senaste dagarna har jag ignorerat skolarbete och gjort "viktigare" saker istället, som att läsa bloggar, trycka i mig mat och sköta bokföring.
Nu ska jag ta tag i morgondagens läxa.
Jag återkommer med ett roligare inlägg snarast.
ci videamo!
De två senaste
Den enkla anledningen till avbrottet är denna: inget internet.
Förra veckan var jag ledig, och efter en underbar helg hos min älskade åkte jag hem-hem.
hem-hem till föräldrarna och hemmet jag faktiskt saknat.
Far bjöd på semlor och vi hade det mysigt en kväll.
Dagen därpå återupptäckre jag vilket stilla liv som levs hemma-hemma. hur lite sociala vi egentligen är.
Jag roade mig genom att läsa om 40-50-talet på italienska, och sen tvingade mor ut mig på fina vinterprommenader i fin snö och så spelade vi kort.
Jag experimenterade på onsdagen med mat, och inser igen vilket geni jag är.
En lugn halv-vecka spenderades kort sagt.
Torsdage spenderades på olika transportmedel, och vid halv sju på kvällen kunde en mycket lycklig Akko krama gamla vänner och lyckligt tjattra på på italienska med de fina schweiziskorna i deras hemland.
Vi åt på resturang och middagen var en fantastisk vegetarisk buffé!
För övrigt i utlandet gjorde jag detta:
pratade italienska, provade det lokala köket som visade sig vara utmärkta kombinationer av ost, bröd, potatis och lök i olika slag. Ibland åt man dem med äppelmos.
Jag har även druckit läsk gjord på "mjölk-extrakt" och köpt mängder med choklad.
Jag har gått i vackra städer, åkt tåg, åkt färga åkt linbana (500 m över markan!) och prommenerat i bergen.
Sett italiensk film och pratat inpå småtimmarna.
Underbara fina.
Nu är jag trött. De senaste dagarna har jag ignorerat skolarbete och gjort "viktigare" saker istället, som att läsa bloggar, trycka i mig mat och sköta bokföring.
Nu ska jag ta tag i morgondagens läxa.
Jag återkommer med ett roligare inlägg snarast.
ci videamo!
De två senaste
söndag 28 februari 2010
livets fina
"glöm bort hur hemskt det var, och minns att allt det roliga är kvar
jag längtar efter havet jag aldrig ha fått se, och att samla vackra snäckor är en underbar idé
De reste samma natt i filifjonkans båt och all homsor hurrade och skrek och bar sig åt
Nu gungar glädjelampor över havet var man ser, nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer."
- Tove Janson
När jag stod på centralen och väntade på vad som sedan skulle visa sig vara bussresan från helvetet råkade jag gå förbi ett gäng barnböcker i en pocketshop. Där fanns bla "var är min syster" av vadheterhannu Sven Nordquist som kan vara min idol, och som jag har önskat mig flera år i rad, och trots att min mor och jag delar intresset barnböcker så har jag inte fått den.
Det som verkligen kallade på mitt intresse dock, var två böcker av Tove Janson, "vad hände sen" som jag minns som rolig från mina barndoms år, och "vem kan rädda knyttet" som jag minns med obeskrivlig skräck.
Jag läste dem nu med nyfikenhet och jag stod där mitt bland alla människor och hänfördes över hur vackra de var. Hur de enkla, mörka teckningarna i "vad hände sen" var bland det vackraste jag sett, och hur de rimmande raderna i min bardoms fasa talade rakt in i mitt hjärta och jag fick den underbara känslan av att bara vilja drunkna i allt vackert i världen.
Tove Janson, du är nog bäst i världen.
Som barnbok vet jag dock fortfarande inte, jag minns hur fasansfullt rädd jag var för morran somn barn, hur jag kunde se hemulerna och höra skriken i bakrunden i öppningscenen i "vem kan rädda knyttet" och hur rädd jag var att gå skogsvägarna ensam, just för att hon skriver så målande och verkligt.
Såsom jag drömmer om att kunna skriva en dag.
Igår hände mig en helt annan kulturell upplevelswe då jag såg "fathead" en riktigt rolig dokumentär om hur man kan gå ner i vikt på snabbmat, och faktiskt på vetenskaplig grunder.
Den beskrev på¨ett vetenskpligt sätt hur man blir fet, och får diabetes av att äta socker, och eftersom jag druckit ca tre glas vatten om dagen sen jag blev förkyld, och gått på toa MER ÄN EN GÅNG OM DAGEN är jag nu självklart döende i diabetes.
Detta har jag botrat genom att äta naturgodis till brunch, och nu ska jag över till sorella och äta semlor.
Dagens viktigaste fråga har varit "ska jag ha byxor eller klänning?" och när jag väl fårr på mig de gröna manchestrarna och det randiga linnet "ser jag tjock ut i det här?"
Nu har jag bråttom.
Adios
jag längtar efter havet jag aldrig ha fått se, och att samla vackra snäckor är en underbar idé
De reste samma natt i filifjonkans båt och all homsor hurrade och skrek och bar sig åt
Nu gungar glädjelampor över havet var man ser, nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer."
- Tove Janson
När jag stod på centralen och väntade på vad som sedan skulle visa sig vara bussresan från helvetet råkade jag gå förbi ett gäng barnböcker i en pocketshop. Där fanns bla "var är min syster" av vadheterhannu Sven Nordquist som kan vara min idol, och som jag har önskat mig flera år i rad, och trots att min mor och jag delar intresset barnböcker så har jag inte fått den.
Det som verkligen kallade på mitt intresse dock, var två böcker av Tove Janson, "vad hände sen" som jag minns som rolig från mina barndoms år, och "vem kan rädda knyttet" som jag minns med obeskrivlig skräck.
Jag läste dem nu med nyfikenhet och jag stod där mitt bland alla människor och hänfördes över hur vackra de var. Hur de enkla, mörka teckningarna i "vad hände sen" var bland det vackraste jag sett, och hur de rimmande raderna i min bardoms fasa talade rakt in i mitt hjärta och jag fick den underbara känslan av att bara vilja drunkna i allt vackert i världen.
Tove Janson, du är nog bäst i världen.
Som barnbok vet jag dock fortfarande inte, jag minns hur fasansfullt rädd jag var för morran somn barn, hur jag kunde se hemulerna och höra skriken i bakrunden i öppningscenen i "vem kan rädda knyttet" och hur rädd jag var att gå skogsvägarna ensam, just för att hon skriver så målande och verkligt.
Såsom jag drömmer om att kunna skriva en dag.
Igår hände mig en helt annan kulturell upplevelswe då jag såg "fathead" en riktigt rolig dokumentär om hur man kan gå ner i vikt på snabbmat, och faktiskt på vetenskaplig grunder.
Den beskrev på¨ett vetenskpligt sätt hur man blir fet, och får diabetes av att äta socker, och eftersom jag druckit ca tre glas vatten om dagen sen jag blev förkyld, och gått på toa MER ÄN EN GÅNG OM DAGEN är jag nu självklart döende i diabetes.
Detta har jag botrat genom att äta naturgodis till brunch, och nu ska jag över till sorella och äta semlor.
Dagens viktigaste fråga har varit "ska jag ha byxor eller klänning?" och när jag väl fårr på mig de gröna manchestrarna och det randiga linnet "ser jag tjock ut i det här?"
Nu har jag bråttom.
Adios
torsdag 25 februari 2010
att resa bort
Jag har inte träffat min pojkvän på tre veckor.
Sånt suger.
Tre veckor utan en minsra kram eller kyss eller gos.
Det suger.
Så ni kan ju alla förstå hur mycket jag sett fram emot att få åka till hemmastad imorgon bitti och bara få ligga i hans famn och må bra.
Och sen åka hem-hem. Till mina förädrar, och laga spenatsoppa och baka kanelbullar som den nittioåring jag faktiskt är.
Så det började ju med stockholm snökaos.
Tunnelbanan fungerar inte, ersättningsbussar och pendeltåg och omvägar och hej och hå tills det tillslut tog mig ett par härliga två timmar från att låsa dörren till att checka in på universitetet och vice värs.
fantastico, gå upp sex på morgonen för att hinna till centralen klockan elva.
Det såg jag ju fram emot.
Speciellt när man har ett ton läxor och femtiotusen saker att packa och en lägenhet att städa och sen lite disk samt kanske komma ihåg att bära ut soporna förslagsvis. jaja.
Sl fick faktiskt igång systemet och nu går allt som på räls igen. för tillfället.
Sen var det ju det där med passet, det som jag tappae bort var det ja.
Men det gick att skicka och hämta ut lika bra i hemmastad. fint. fixat.
Sen var det det där med flygbiljetten, den som jag helst ska fått innan jag lämnar huvudstaden eftersom jag åker direkt hemifrån till utlandet. Den biljett som inte kom.
Men det är lugnt, det fixade sig. Den gick efter ett trevligt telefonsamtal att fica elektroniskt.
Sen var det det där med huvudvärken, och halsontet, och hjärnan som känns som en svamp och som uppenbarligen snart kommer att rinna ut från mina värkande öron. Och mina kliande, rinnande ögon, och allt snor.
Går det att fixa tro?
Och isåfall, vad kommer härnäst?
Sånt suger.
Tre veckor utan en minsra kram eller kyss eller gos.
Det suger.
Så ni kan ju alla förstå hur mycket jag sett fram emot att få åka till hemmastad imorgon bitti och bara få ligga i hans famn och må bra.
Och sen åka hem-hem. Till mina förädrar, och laga spenatsoppa och baka kanelbullar som den nittioåring jag faktiskt är.
Så det började ju med stockholm snökaos.
Tunnelbanan fungerar inte, ersättningsbussar och pendeltåg och omvägar och hej och hå tills det tillslut tog mig ett par härliga två timmar från att låsa dörren till att checka in på universitetet och vice värs.
fantastico, gå upp sex på morgonen för att hinna till centralen klockan elva.
Det såg jag ju fram emot.
Speciellt när man har ett ton läxor och femtiotusen saker att packa och en lägenhet att städa och sen lite disk samt kanske komma ihåg att bära ut soporna förslagsvis. jaja.
Sl fick faktiskt igång systemet och nu går allt som på räls igen. för tillfället.
Sen var det ju det där med passet, det som jag tappae bort var det ja.
Men det gick att skicka och hämta ut lika bra i hemmastad. fint. fixat.
Sen var det det där med flygbiljetten, den som jag helst ska fått innan jag lämnar huvudstaden eftersom jag åker direkt hemifrån till utlandet. Den biljett som inte kom.
Men det är lugnt, det fixade sig. Den gick efter ett trevligt telefonsamtal att fica elektroniskt.
Sen var det det där med huvudvärken, och halsontet, och hjärnan som känns som en svamp och som uppenbarligen snart kommer att rinna ut från mina värkande öron. Och mina kliande, rinnande ögon, och allt snor.
Går det att fixa tro?
Och isåfall, vad kommer härnäst?
måndag 22 februari 2010
djupa tankar
såhär sent om nätterna efter långa dagar (med tex besök hos farbror polisen, tentamen och taxi med främlingar) kommer ofta mina djupaste stunder med funderingar över livets stora frågor.
som: när började man egentligen borsta tänderna?
Man gjorde det inte på Gustav Vasas tid...
Men man gör det nu... överallt.
En annan briljant idé från mig var att måla mina läppar med guldpenna för att jag ville se lite fascionabel ut såhär för mig jälv hemma.
Den lyckades jag doxk stoppa innan det praktiska utförandet och till min stora förtret tyckte min pojkvän över telefonen att det var ett klokt beslut.
Tråkmåns
som: när började man egentligen borsta tänderna?
Man gjorde det inte på Gustav Vasas tid...
Men man gör det nu... överallt.
En annan briljant idé från mig var att måla mina läppar med guldpenna för att jag ville se lite fascionabel ut såhär för mig jälv hemma.
Den lyckades jag doxk stoppa innan det praktiska utförandet och till min stora förtret tyckte min pojkvän över telefonen att det var ett klokt beslut.
Tråkmåns
söndag 21 februari 2010
middag
Jag har hittat bröd som smakar memma!!
MUMS med memma-bröd!
...jag har även hittat vad jag ska ge min mor i julklapp.
jag är bara något tidigt ute.
MUMS med memma-bröd!
...jag har även hittat vad jag ska ge min mor i julklapp.
jag är bara något tidigt ute.
sämsta söndagen
Välkomna välkomna alla åskådare för ett nytt försök att samla Akkos tankar!
Programmet för detta år är simpelt och enkelt, för att inte säga okomplicerat!
En gång i veckan, endast en gång i veckan behöva ni besöka denna sida, och den ska Eder underhålla med minst ett nytt inlägg om dråpliga upptåg, svindlande äventyr, tårdrypande tankegångar eller fräsiga skämt och djupa filosofier.
Välkommna, välkomna mina damer och herrar, mitt hersskap och min publik, att följa denna blogg med spänning!
Ridån går upp och här är jag.
Mörkret ligger tätt över ett vintersverige och jag har varken pluggat eller repeterat inför tentan imorgon.
Jag har istället spenderat helgen med ett kort och ganska förvånande besök i svensk populärkultur där jag upptäckte att mänskligheten inte var så illa ute som jag trodde.
Bidraget jag hejade på gick vidare och nu måste jag kanske tillockmed titta på slutfinalen i melodifestivalen. Hur ska det här se ut?
Jag har även idag och igår ätit mina i flera veckor efterlängtade semlor, med varm choklad att dumpa den äckliga grädden i. Om detta skrev jag dessa ord på facebbok (en plats på internet som stadigt ökar i intresse så fort en tenta nalkas:
Åh, att avnjuta en semla med en kopp varm choklad en stormig eftermiddag.
Att dessa förtära endast i sällskap av en god bok.
Poesi är skriven över mer triviala ting.
Och vilken poesi det bleve, finge jag diktens gåva i detta nu.
Med dessa ord överlämnar jag bloggen i mitt äldre jags händer.
pöz.
Programmet för detta år är simpelt och enkelt, för att inte säga okomplicerat!
En gång i veckan, endast en gång i veckan behöva ni besöka denna sida, och den ska Eder underhålla med minst ett nytt inlägg om dråpliga upptåg, svindlande äventyr, tårdrypande tankegångar eller fräsiga skämt och djupa filosofier.
Välkommna, välkomna mina damer och herrar, mitt hersskap och min publik, att följa denna blogg med spänning!
Ridån går upp och här är jag.
Mörkret ligger tätt över ett vintersverige och jag har varken pluggat eller repeterat inför tentan imorgon.
Jag har istället spenderat helgen med ett kort och ganska förvånande besök i svensk populärkultur där jag upptäckte att mänskligheten inte var så illa ute som jag trodde.
Bidraget jag hejade på gick vidare och nu måste jag kanske tillockmed titta på slutfinalen i melodifestivalen. Hur ska det här se ut?
Jag har även idag och igår ätit mina i flera veckor efterlängtade semlor, med varm choklad att dumpa den äckliga grädden i. Om detta skrev jag dessa ord på facebbok (en plats på internet som stadigt ökar i intresse så fort en tenta nalkas:
Åh, att avnjuta en semla med en kopp varm choklad en stormig eftermiddag.
Att dessa förtära endast i sällskap av en god bok.
Poesi är skriven över mer triviala ting.
Och vilken poesi det bleve, finge jag diktens gåva i detta nu.
Med dessa ord överlämnar jag bloggen i mitt äldre jags händer.
pöz.
onsdag 13 januari 2010
Almän klagolåt
Jag sitter på min säng i en ny lägenhet full med banankartonger.
Jag är sjuk, jag snorar och jag har tusen saker överallt.
Vid mig ligger en anslagstavla med tusen saker klottrade som borde göras snart. ikväll helst.
Jag är trött och har huvudvärk.
Jag kom hit igår efter en månad i min hemstad där jag delat en liten tvåa med världens vackraste man.
Jag kom hit igår och det kändes som att röra sig gen om sirap, som om luften inte ville in i mina lungor och som om jag skulle kräkas av sorg och gå under av saknad.
Som om snön och vintermörkret och de fem trapporna till min lägenhet och de ouppackade väskorna inte mer kunde tynga min kropp än den ofattbara tomheten över att inte längre dela vardagen med den människa jag älskar.
Vad fick mig att flytta hit och ge upp det?
Jag har sällan känt mig så liten och ensam som igår kväll, då jag fakade en fökrylning när jag grät i telefonen när jag pratade med min mor, då jag över skype talade om för min man att jag saknar honom så min kropp kunde brista.
Att i sex månader leva med denna konstanta saknad.
Nu behöver jag inte faka en fökylning längre.
Sj hade "fel på värmen" i tåget och det immade om min andedräckt under de två timmarna jag satt och huttrade i en kupé mer fylld med mina väskor än människor.
Nu är jag sjuk.
Sjuk och bitter.
Saker från den mörka sidan: Jag är sjuk, Jag är rädd för framtiden, jag saknar min bättre hälft, jag har en lägenhet full med oupppackade banankartonger, jag är sjuk, ja kommer att ha sömnbrist den här veckan med.
Saker från den ljusa sidan:
Jag har klarat tentan, jag har med viss hjälp hittat ett ryskt metalband som sjunger på svenska med låt-titlar som: grodor, ryttare.
Jag återkommer med mer aknedoter när huvudvärken lagt sig.
Jag är sjuk, jag snorar och jag har tusen saker överallt.
Vid mig ligger en anslagstavla med tusen saker klottrade som borde göras snart. ikväll helst.
Jag är trött och har huvudvärk.
Jag kom hit igår efter en månad i min hemstad där jag delat en liten tvåa med världens vackraste man.
Jag kom hit igår och det kändes som att röra sig gen om sirap, som om luften inte ville in i mina lungor och som om jag skulle kräkas av sorg och gå under av saknad.
Som om snön och vintermörkret och de fem trapporna till min lägenhet och de ouppackade väskorna inte mer kunde tynga min kropp än den ofattbara tomheten över att inte längre dela vardagen med den människa jag älskar.
Vad fick mig att flytta hit och ge upp det?
Jag har sällan känt mig så liten och ensam som igår kväll, då jag fakade en fökrylning när jag grät i telefonen när jag pratade med min mor, då jag över skype talade om för min man att jag saknar honom så min kropp kunde brista.
Att i sex månader leva med denna konstanta saknad.
Nu behöver jag inte faka en fökylning längre.
Sj hade "fel på värmen" i tåget och det immade om min andedräckt under de två timmarna jag satt och huttrade i en kupé mer fylld med mina väskor än människor.
Nu är jag sjuk.
Sjuk och bitter.
Saker från den mörka sidan: Jag är sjuk, Jag är rädd för framtiden, jag saknar min bättre hälft, jag har en lägenhet full med oupppackade banankartonger, jag är sjuk, ja kommer att ha sömnbrist den här veckan med.
Saker från den ljusa sidan:
Jag har klarat tentan, jag har med viss hjälp hittat ett ryskt metalband som sjunger på svenska med låt-titlar som: grodor, ryttare.
Jag återkommer med mer aknedoter när huvudvärken lagt sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)