jul

Det är så mycket som är fel.
Eller förvirrande.
Eller så fint att det nästan gör ont att tänka på.

Jul.
Så otroligt vackert.
Familj.
En så underbar familj att jag njuter av att vara hemma. Känner de där känslorna bara de kan ge.
kärlek, uppgivenhet, lycka, glädje, otrolig gemenskap och tillhörande.
Bo.
Jag har någonstans att bo.

Vänner.
Jag har så otroligt många fina människor i mitt liv.
Så fina att jag när jag är med dem inte kan tänka mig något bättre någonstans.
Så fina att jag faktiskt vet att jag kan vara lycklig.
Så förtvivlad över att alla dessa känslor inte är något konkret att ta på eller spara där jag kan se dem. Något jag kan ha kvar och vara säker på.
Arg på mig själv för att jag blivit den jag är.

Ilska.
Arg, så arg. Hela tiden arg utan att veta varför.
Utan att vilja vara det.

Förvirring och förtvivlan.
Förbjudna känslor i mörka miljöer.
Förbjuden längtan och tankar som inte borde finnas, men måste tänkas och begrundas.

Snö. Kopiösa, ofattbara mängder härlig snö som bara måste njutas av och fröjdas över.

Framtid.
Gud denna framtid. Ja den kommer så sakta mot mig, men vad ska den bli och hur ska jag skapa den rätt? Hur kan vi alla ha detta ansvar?

ork.
Att orka.
Att leva med att försöka att inte tänka i de banor som faller mig så naturliga.
Att försöka leva på ytan av det hav som är mina känslor av otrolig kärlek varvad med djupaste förtvivlan.
Att se framåt utan att planera för mycket. Att njuta av det förflutna utan att sakna.
Att hoppas utan att slås ner av nederlag, att försöka att lära mig att vara som de andra.
kanske en dag.