måndag 7 februari 2011

och så...

Ett telefonsamtal några timmar senare.
Ett glatt sms och en eftermiddag med världens bästa kvinna.
Eller iallafall världens bästa lebb.

En facebookchatt,
Så fantastiskt fina vänner.

Och så var allt bra igen.
Nästan,

Jag balanserar fortfarande på gränsen.
Men i allafall på rätt sida,
Ser iallafall ljuset ocg dv andra klyschor.

Idag köpte jag en mandelkvarn för 129 kr för bara mynt och livet ler mot mig igen.

söndag 6 februari 2011

...

Ibland måste man helt enkelt vara starkare än vad man trodde var möjlgt

lördag 5 februari 2011

vilken tur

vilken tur att allt är återställt till normalläge igen...
Jag tyckte det var lite tomt och obekvämt igår när den här konstanta smärtan försvann ett tag.
Men nu är den tillbaka på full styrka, så det är helt ok igen.

torsdag 3 februari 2011

Hur?

Hur längtar man efter någon man inte alls får längta till?
Hur hör man varje tyst sekund från telefonen dunka mot trumhinnorna?
Hur krossar man två fina hjärtan på tre dagar?
Hur överlever man förlusten av två vänner?

Hur väljer man bort något man vill ha så mycket?
Hur är man vis och klok när man egentligen absolut inte vill?
Hur kan man vara så stark?
Hur vågar jag hoppas och tro?
Hur kan man vara ensam?
Hur ska det gå för mig?

Hur kan jag vara så orättvis?
Hur ska jag skriva det här utan att ni förstår.
Fel.

För mina känslor är så himla mycket som dom inte borde vara.
Jag längtar efter helt fel sak.
Vill ha bort dig ur mitt liv, fast det inte borde vara så.
Har ingen anledning fast allt egentligen bara är så fel, fast rätt.
Vill ha dig varje sekund, men ändå inte, vill ha dig nära jämt fast inte på det sätt du vill.
Fast ändå jo.

Ljusa dagar och skrämmande beslut.
Mörka nätter och allt gick bara så himla fel.
Fast underbart rätt.

Får aldrig hända igen, kommer aldrig att hända igen.
Och ändå så kan jag inte sluta tänka.
Hur ska det gå för mig?