onsdag.

Idag när jag vaknade låg jag i en hel timme och önskade att en kopp te vänligen skulle kunna fixa sig själv och sedan ta sig timm mitt rum. Det var allt jag ville ha i hela världen, en kopp te.
Och tyvär skakade jag själv aldeles för mycket för att ta mig till köket.

Sen ringde alarmet på min mobil.
Och jag ignorerade det.
Nio minuter senare ringde det igen.
Och jag ignorerade det.
Sen ringde det igen, fem gånger, och jag ignorerade det och bestämde mig för att jag nog inte ville eller kunde gå till skolan idag.

Några alarm efter det första tre beslutade jag mig ändå för att fixa den där koppen te, och upptckte att om jag bara drack den, och sen duscade, så skulle jag nog hinna till skolan ändå.

och där var jag, 40 minuter senare och nästan i tid.

Och igårkväll var jag lycklig.
För jag har fina, roliga, underbara klasskamrater, för att vin är gott och för att det är underbart att dansa. För att nostalgimusik är kul att lyssna på och för att jag har väldens bästa mamma som skickar mig täckbyxor i vinterkylan.
För att jag har ett så fint liv.
Det är viktigt att jag kommer ihåg det de dagar det inte alltid är så lätt att vara glad.