måndag 13 december 2010

kväll

Inatt regnar det stjärnor över jordavalvet.

Jag sitter med ryggen mot fönstret och borde ha pluggat för längesedan.

Minns hur fint det var att stå med ansiktet mot den vinterkalla himlen med mamma tryckt mot örat i telefonen och bara andas vattenånga mot oändligheten.
Hur vackert kyla är, hur vackert vintersverige är. Hur vackra stjrnorna tindra.
Och jag fick tre stjärnfall, trots min korta tid ute, trots tvånget att gå in som jag sedan inte levde upp till.

Jag har andra tankar ikväll.

Hur glad jag är att jag har Dig.
Hur ledsen jag är att jag ska flytta.
Hur less jag är på mig.
Hur gott det är att ha en jacka som luktar hemmahemma
Vilken panik jag har över att jag inte kan göra allting rätt
för er.
Ni förtjänar ju så otroligt mycket bättre.
allihopa.
Den oändliga ångesten över att göra er besvikna, att känna att jag inte räcker till ens i närheten trots att ni aldrig skulle våga drömma om att knna så.
Jag vill ju bara vara perfekt för er.
Hur glad jag är att du torkar mina tårar.
Varje gång.
Fortfarande min älskade.
Vilka fina ord du ger mig när jag behöver dem.
Minen av allt det fina.
Längtan till julen och oro över att dne så snart är här.
Tänk om jag inte hinner med att känna.
Glädjen i att tända det första ljuset. och det andra, och det tredje.
Glädjen i att allt ör vackert.
Smaken av ett paraply av knäck.

Gud nu måste jag plugga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar