om att komma hem. flera gånger.

Igår kväll tog jag ett sent tåg från hemmastaden mot vår huvudstad.
Älskling vinkade av på perrongen.
Att lämna honom och de gator jag vuxit upp på, efter middag i det hus som sett mig bli den jag är, och efter vänner som kännt mig hela livet känns det skumt att vara på väg bort, för att vara borta flera veckor.
När man sitter på den välkända, tråkigt fina vardagliga tunnelbanan och ser på förorternas nygrönska känns det fint och tryggt att komma hem igen. Till mitt.
Till min vardag här.

Och de eviga frågorna rasa kring skallen.
När var varför och framförallt hur?

Idag har jag tuffa ilandsproblem att tackla.
Tenta och redovisning. Fast jag vill hellst sova jag. Trots nio timmar nattsömn och eftermiddagslur.
Och när jag på facebook återigen ser min kompis nya bedårande söta kattunge som jag träffade i lördags funderar jag återigen över hur mycket min pojkvän är värd egentligen.
Allergiker.
Och inte fan är han sötare än en kattunge.