sämst

So this is the deal.

världens underbaraste pojkvän kommer och hälsar på en helg.
Jag är iof lite sjuk och har iof sovit lite konstigt de senaste dagarna, (och jag har förvisso mens) men det ger mig inte anledning att vara ett monster på två ben, som snäser och är sur vad man än säger och inte alls har lust att göra ngt annat än att sova mer eller... ha tråkigt basicly.
jag blir alltid ett monster när jag är trött.
Monster är en underdrift. men kan se höknäbben och vingarna. och håret som sakta förvandlas till ormar när jag spner mina gula ögon i världen och giftet droppar från mina vassa tänder.
Ungefär så känner jag mig när ja sätter mig mitt emot världens finaste människa på tunnelbanan.
och jag vill inte, det är ju det som är grejen. Jag vill inte. jag vill vara söt och gullig och jag vill ha trevligt i vårvädret och jag vill kramas och hålla hand och bara vara kära men jag KAN inte för jag är ett monster!
och det gör mig bara arg och ledsen och besviken på mig själv oh det hela slutar med att jag bara är ännu elakare.
sen somnar ahn och jag tittade på tre transor i en buss i australien halva natten och idag åkte han hem och nu ses vi inte på tre veckor.

Därför passar jag på att äta choklad till middag då jag ju inte kan träna imorgon pga förklning och "ska bara titta på eeett avsnitt till av "how I met your mother" innan jag gör ngt produktivt" eftersom jag har bokat upp mig hela veckan och bara har tenta nästa måndag.

men det är en ny vecka imoron... lr hur?