ångest

Ångesten är tillbaka.
Den gamla vidriga ångesten varje gång jag ser mig i spegeln.
Ful.
Så ful.
Fet.
Så vidrigt fet är jag där jag vaggar fram som en val som fått lyckan att ha ben.
Jag äcklas av mig själv varje gång jag ätit.

Jag ser på gamla bider av mig själv från när jag var 18 och hade magkattar, inte kunde äta och faktiskt såg bra ut.
Jag ser på mig själv nu och orkar inte ha fina kläder, orkar inte tänka på sommaren, orkar inte anstränga mig för det är ändå ingen idé.
Jag äcklas av mig själv.

Vill ge upp.
Vill sluta leva för vad finns här för mig då alla ändå måste se ner på mig när de ser mig.
För visst är det så, i min hjärna är det så.
Bor övertygelsen om att andra människor ser mig och hatar mig för det fula monster jag blivit.

jag vill inte ha det så här.
Varför kan inte jag också bara ha styrkan och självdiciplinen att äta och träna rätt för att bli smal?
Hur gör man?