och inga ljud hördes över stockholms förort än fågelsången då hon vandrade hem genom tidig morgon.
och trots att fötterna värkte efter nattens dansande oh kroppen skrek efter vatten tänkte hon stilla: att livet är ju ganska fint ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar